Aftonbladet – 11 mars 1864, sida 4

ben; den dricker måttligt och i korta drag. gör små uppehåll och ser sig omkring, liksom vädrande en sig närmande fiende, då deremot en gemen, oharmoniskt byggd häst, måste böja knä för att nå vattnet, suger i sig begärligt och vänder hela sin uppmärksamhet endast på den djuriska njutningen. Hästens värde bestämmes dessutom, under förutsättning af ädel härkomst, from en vacker och proportionerlig byggnad. rör att öfvertyga sig om att en häst är mäktig stora värf, bör man mäta den från manken till svansroten och sedan öfverföra det härvid vunna längdmåttet på framdelen ifrån manken öfver halsen emellan öronen till öfverläppen. Gifva båda delarne ett lika längdmått, så är hästen god, blir deremot måttet framåt längre än det till svansroten, så är djuret ojemförligt bättre. För att se om en häst har ett proportionerligt bredt bröst och om dess framben äro väl ställda, bör man stilla de båda framfötterna så nära tillsammans, att de inre hofränderna beröra hvarandra; man mäter derefter det tomrum som upp: står emellan båda framknäna; är afståndet två tvärfinger bredt, så har hästen den nödiga bröstvidden; få återigen tre tvärfinger rum emellan knäna, då skall hästen besitta en utomordentlig andedrägt. Abd el Kader hade sålunda besigtigat alla hästarne och då det sista stoet med föl var affördt, uttryckte han sin tacksamhet för en så kostelig njutning, som han så länge fått umbära, berömde hästarne och uttryckte sin förvåning öfver att ett så stort antal utmärkta djur kunnat på en så kort tid som 7 månader påträffas. (Tidskr. för Veterinär-medicin.)