Aftonbladet – 10 mars 1864, sida 3

MM AR U RIHERS. FRANKRIKE. Vid första uppförandet å Odeontcatern af George Sands nya dram Markis de Villemer? föreföllo gatuoroligheter, om hvilka dock uppgifterna äro något olika. En af Kölnische Zeitungs korrespondenter i Paris berättar härom. Då flera antiklerikala ställen förekomma i pjesen, hade man i Quartier latin öfverenskommit att tillställa en demonstration för densamma. Redan långt före representationens början hade en b tydlig menniskomassa samlat sig utanfö teatern. Polisen hade vidtagit storartade försigtighetsmått. Folkhopen tillväxte alltmer, och när dörrarne öppnades erhöll blott en ringa del af densamma inträde. Kejsaren och kejsarinnan, prins Napoleon med gemål, prinsessan Mathilda och en stor del af hofvet bivistade representationen. När kejsaren och kejsarinnan åkte till teatern, hvisslades det, men man påstår dock att hvisslingarne kommo från de klerikala, som i kejsaren tillkännagifva sitt miss nöje öfver att han åskådade ett teaterstyc af George Sand. Vid kejsarparets inträde i teatersalongen höjdes uf somliga bifallsrop, på hvilka andra med ropet: ned med claquen!? För gt aflopp allt lugnt och George Sand skördude stort bifall. Men utanför teatern, på Odeontorget och de angränsande gatorna, gick det oroligare till. Studenterna och andra, som ej erhållit plats i salongen, tågade arm i arm omkring på gatorna, sjungande Marseillaisen och Chant du depart. Klockan fram emot 10 grep polisen in och skingrade grupperna. Militär hade äfven ryckt ut, men hjelpte ej till att skingra massorna. Studenterna och de öfriga störarne al lugnet gjorde intet motstånd. men några blefvo det onktadt sårade. Många skola ha blifvit häktade. När kejsaren lemnade teateru, var lugnet äterstäldt. — Följande dagen lära uppträdena ha förnyats och dervid antagit en något mera revolutionär färg. Polisen och studeuterna råkade härunder i handgemäng med hvarandra, och flera arresteringar kedde. Som man på högsta ort vill göra så litet väsen af saken som möjligt, har man gifvit justitieministern en vink om, att en domstolsundersökning ej vore önsklig, hvarpå de häktade blifvit försattu på fri fot. En korrespontent till Börsenhalle framställer saken sålunda: Man visste att de klerikala voro missnöjda öfver att pjesen uppfördes, och hade gjort sig beredd på hvarjehanda demonstrationer. Odeonteatern, som ligger midt i Quartier latin, var natur ligtvis såsom alltid besökt af en stor mängd studenter, hvilka förskaffade stycket en lysande framgång. Emellertid hade en folkhop samlat sig utanför teatern, hvilken tydligen tillhörde samhällets lägsta klasser. När nu vagnarne de fram efter representationens slut. hördes talrika rop: 7A bas des privilegies!? Men när kejsaren sjelf steg upp i sin vagn, nädde tumultet sin höjd. Från alla håll hördes ett gällt hvisslande med pipor och enstaka rop: Vive la republique I? POLEN. Den ofbciella tidningen Dzieunik berättar, att den revolutionära stadschefen i Warschau blifvit häktad tillika med tio af hans biträden. Den 28 Februari afsändes åter en transport af politiska fångar från Warschau till kysslan Man tager alldeles icke till för mycket, om man beräknar att 300 personer i veckan ensamt på denna väg gå i landsförvisning, säger en korrespondent: och denna stora mängd består vanligen afeliten af samhället. Från de förut deporterade ingå stundom underrättelser. De rika söka så mycket som möjligt lindra sin landsflykt, men de fattiga belinna sig i den mest föriviflade belägenhet. Den israelitiska kommunens i V -hau sekreterare, Rothwand, har blifvit blind i landsflykten. Hanssvagu ögon förmådde ej uthärda det bländande kimret från de ofantliga snöfälten. Han är fattig och far till 7 barn samt en man som utan tvifvel är främmande för all revolutionär rörelse. I slutet af Februari hölls hos grefve Berg ett krigsråd, som fortsattes i flera dagar och hvari alla krigsguvernörerna deltogo.: Såsom det förljudes, afhandlades förnämligas frågan, huruvida resningen skulle på skyndsammaste och verksammaste sätt kunna kufvås i de särskilda guvernementerna. Guvernörerna i Warschau, Plock och Lublin