Aftonbladet – 10 mars 1864, sida 2

för att. tryck nog starka slo Hädanefter blef hämd en herrskande passion, en fix id6 hos honom — hämd på det vidunder af otacksamhet på hvilken han hade slösat så många välgerningar, som han till och met inkt sin dotter, och som till tack derför hade krossat hans och hans barns hjerta! At de gifna utmaningarne, at de förändrade förhällandena egnade han icke ens en enda flyktig tanke. Vincenzo var i sin svärfars ögon innu den fordna ringa gossen i sin parkumsjacka, hvars enda pligt och uppgift i lifvet var att visa sig Imjuk och undergifven. Tiden minskade icke denna ursinniga längtan efter hämd: den snarare skärpte den, genom den tilltagande fruktan för att denna lävgtan icke skulle bli tillfredsställd. Det var verkligen lystra dagar, då fodern, uppryckande sig ir långa ibblerier, med en förtviflad akning på hufvudet sade till dottern: Ack, man skall få se att han till sluts inte ommer! Rosas känslor mot hennes man voro icke stort mindre bittra än faderns. Hon erinde för sig sjelf alt Vincenzo hade blifvit i hög grad förolämpad och retad: men cke desto mindre ställde hon honom till insvar för all den skada han gjorde henes far. Den gamle mannens helsa kunde cke annat än lida af hans upprörda själsillstånd: hans matsmältning var klen, hans ätter ofta sömnlösa, och de gamla smärorna i venstra sidan voro nu häftigare och. nera ihållande än förr; ja, svagheten i wela denna sida hade till den grad ökats, tt han, äfven då han ej led någon smärta, stånd att gå annat än med stöd af han saknade bilder och utför att uttrycka sina känkd