Aftonbladet – 10 mars 1864, sida 2

kjuta henne och a henne arflös! Iug kan gå längre i de galnaste ytterlighete n en karakter, då den en gång vi svämmat öfver sina bräddar. Don Pio måste nu ater lägga sig emellan och göra invändningar mot afsändandet a! tt bref till Vincenzo, som mu värr n det första, och af ett annat till en gammal advokat i Ibella, med uppmaning att vidtaga Ia i ler för hans dotters e . jenar det att ge offentlighet åt familjtvister, som man gör klokast uti att nedtysta 7 sade don Pio. Huru I herr advokatens vrede kunde vi rättfärdigade den dock icke det ok ga och råa språk, som han begagnade mot sin måg. Hvarför skrifva al Herr advokaten skulle se sin värdighet vida mera till godo genom att iakttaga tystnad. En fullständig och ihärdig tystnad kunde ensam, om någoutivg. återkalla Vicenzo hem. Vi se häraf huru fullkomligt Onofrio hade träffat det rätta, då han tillskref don Pio den envisa tystnaden. Don Pios a arsument var det som gjorde det starkaste intrycket på den gamle herrn, som t frågade: Tror ni verkligen att han kommer till. om han inte får höra någonting ifrån Ja, det tror jag, sade don Pio. Nå ja, i sådant fall skrifva vi inte, i sådant fall skall ingen skrifva. Inte fören verlil skulle jag vilja mista utsigten att få honom hit — börjar han redan att vekna? tänkte presten), vore det också endast för ett ögondlick7, fortfor den gemle mannen med ett plötsligt utbrott af vildt raseri; Pför att få trampa honom under mina fötter — för att få spotta honom i ansigtet