Aftonbladet – 10 mars 1864, sida 1

Min kära gosse, man kan stekas lefvande moraliskt lika väl som fysiskt?, sade Onofrio allvarligt, och skämt kan vara på sin plats i det allvarligaste ögonblick, om det tramställer en nykter sanning den sanningen, att det ä och måste vara gränser för sjelfförsakelse och uppoffring. Den fråga du här uppställt är en som mäste undersökas med förståndet och inte med känslan. Men nu visar oss förståndet tydligt att vi ha pligter af flera slag. och en teori, som för en al dessa pligter uppoffrar alla de andra, kan icke annat än vara falsk och farlig. Presterskapet gär till väga pr på summa sätt. då de underordna alla sina förpligtelser såsom medborgare under lydnaden för Rom. Det händer visserligen allt för ofta att pligter stå i strid med hvarandra, och göra ett smärtsamt val nödvändigt; men detta, gudskelof, är icke fallet här. Ingenting har inträffat som förändrar din ställning från hvad den var för tre månader sedan. Jag förstår hvad din skakning p hufvudet betyder — utt man är bedrötvad och nedslagen i Rumelli. Je, nedslogenhet finnes der måhända, men inte verklig sorg, såsom din inbillning framställer för dig. Om de äro bedröfvade, så är jag för min del glad deröfver, bedrötvelsen skull ingifva dem förståndiga tankar och göra dem godt, och dig med. Kort sagdt, jag se inte en skugga al skäl hvarför du skulle af: stå från det experiment du föresatt dig. Frågan är om hvem som skall bli herre i din familj, du eller don Pio, och det är du som måste lösa den.? Onofrios enkla logik gjorde ett så stark intryck på Vincenzos förstånd, stärkte oc lugnade honom så, att han trodde sig hä dad mot alla vidare tvifvel; men snart fanr han att det han hade ansett för en radi