Aftonbladet – 9 mars 1864, sida 4

sörjt sig, jemte flera af sina anhöriga, har för sin ålderdom ingenting kunnat hopspara. utan befinner sig nu i den yttersta fattigdom. Dertill är hon sjuk. Store Gud, hvilken sjukdom. Det är ett obotligt ryggmärgslidande, hvaraf hon plågas, förenadt med den våldsammaste kramp, jemte lamhet i hela kroppen, samt svullnad i fötter och ben. — Hon kan icke arbeta, ty hon förmår ej röra sina händer. — Så har hon nu, under mer än trenne års tid, legat, samt den sednare tiden natt och dag suttit i en gungstol, hvilken oupphörligen måste vaggas, för att stilla plågorna. Upphör vaggningen för blott en enda minut, så blir krampen så förfärlig, att den sjuka upphäfver de gräsligaste jemmerrop. — Och att dertill hungra — lida brist på allt! O, det är mer än förskräckligt! Den olyckligas tillstånd är här i korthet framstäldt. Gån, sjelfva, att se henne, för attöfvertygas om sanningen af hvad jag anfört. I huset n:r 12 vid Rörstrandsgatan, till höger inpå gården, dörren längs bort, försmäktar detta armodets och de oerhörda plågornas offer. Men för dem, som finna vägen dit alltför lång, äro listor inlagda i hr Huldbergs boklåda vid Norrbro, samt hr Rydelii, Regeringsgatan 28. — På samma ställen finnas läkarefet och ordningsmans betyg, angående den lidandes behof och frejd. — Gifve Gud sin rikligaste välsignnlse åt en hvar, som lemnar en skärf, vore den än aldrig så liten. Stockholm den 6 Mars 1864. Wilhelmina Stålberg. Att jag under de 25 år jag känt barnmorskan fra Wilhelmina Engström, många gånger varit i tillfälle att bevittna hennes vaksamhet, omtanka och klokhet under utöfningen af hennes maktpåliggande yrke och att jag anser henne genom städse visade varm menniskokärlek gjort sig förtjent af allmänhetens välvilja, helst jag för min del är fullt öfvertygad att hon till stor del ådrasit sig den svåra sjukdom, hvaraf hon nu lider, zenom försakelser och ansträngningar i de tarfiga bostäder, der hon kanske hufvudsakligen varit anlitad. F. A. Cederschjöld.