Från Sönderborg skrifves den 29 Febr. till Dagbladet om gencral Gerlaehs utnämning till chef för armen: Om man betraktar valet i och för sig, så kan det visst kallas lyckligt. Ihuru i vår position det egentligen är artilleriet som har vigt, skall det äkert i allmänhet vinna bifall att armens chef jemväl Feprese nterar dess hufvudvapen, infanteriet, och dessutom medförer general Gerlach i krigsrådet mycket väsentliga egenskaper : oförsagdhet; raskhet, godt humör, kort sagdt, hvad man med elt populärt ord kallar ruter?. Lugnt öfvervägande, betänksamt omdöme kommer icke att saknas i det räd som skall leda armens operatio-. ner, och när de paras med den äkta kriguranda generalen eger, skall deraf blifva någonting bra. Vid Mysunde har general Gerlach visat att han förstår sig på att rycka folk med sig; när han rider om lederna, när han med en liten godsint svordom kommenderar soldaterna framåt, när han utdelar beröm eller klander efter förtjenet, är sträng der stränghet är nödvändig, vänlig och nedlåtande när soldaten har gjort sin ligt, så mäste detta göra sin verkan. Jag hyser de bästa förhopppningar om alt armån skall finna sig väl af sin nya öfverbefälhafvare. I fall öfverste Kauffmann skulle, som det förljudes, blifva chef för en brigad, skall otv ifvelaktig t äfven den afdelningen af armån, som får honom till befälhafvare, vara att lyckönska. Hans lugn och ka blodighet äro kända och välkända: och iäfven de som starkust ogilla beslutet att öfvervifvå Dannevirke, neka icke att öfverste Kauffmann hör till armens dugligaste offiperare.