Aftonbladet – 9 mars 1864, sida 1

VINCENZO. ) ROMAN I TVENNE DELAR AF GIOVANNI RUFFINL (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Ingenting är lättare?, svarade Onofrio; ?j krigsministeriet hafva de säkert reda derpå; men jag varnar dig att inte vara för sangvinisk i dina förhoppningar om goda nyheter. Rådet var icke malplaceradt, såsom utängen snart visade. Följande dagen hemörde Onofrio tyvärr den sorgliga underrättelsen, att Ambrogio hade varit en af de första som fallit offer för koleran, nästan straxt efter sedan han hade stigit i land vid Balaklava. Vincenzo ryggade häftigt tillbaka vid detta oväntade deg, och derefter förebrådde han sig bittert, med en flod af tårar, för den hjertlösa likgiltighet hvarmed han hade försummat en af sina bästa vänner. Han skulle aldrig kunna förlåta sig sjelf för att han icke skrifvit, likasom om tusen de ömmaste ord skulle kunnat afvärja den sorgliga händelsen. l Den djupa sorgsenhet, som föll öfver honom, gjorde honom hemfallen under nedstämmande inflytelser af alla slag. Den gamla farhågan i anledning af den fortfarande tystnaden i Rumeli började för hvarje dag att allt mera trycka på hans siune. Dag och natt tärdes han af denna enda längtan att få öfvertyga sig om att de inte mådde illa. Slutligen kunde han icke längre uthärda det, och skref ett kort och vänlig ) Se å. B, n:r 1—17, 19—34, 36—41. i3—46 0 Bl dh 55