Aftonbladet – 9 mars 1864, sida 1

junförelse dermed. Far och dotter sutto hela timmar likt vålnader, utan att vexla ett enda ord, och tycktes helt och hållet hafva glömt hvad det ville säga att le. Barnaby var visserligen öfvertygad att Vincenzo handlat bäst som han gjorde, men detta hindrade honom icke att önska, att hans gamla kropp blifvit nedstoppad i jorden innan sakerna hade kommit dit de nu voro.? Den gamle trädgårdsmästarens sympati lutade enligt vanan åt den sida som han hade under ögonen och som derför syntes honom mest beklagansvärd af de två. Detta bref framkallade en ögonblicklig reaktion hos Vincenzo. Öfvertygad om att ingen var sjuk i palatset — den enda uppgift i Barnabys bref hvilken, i det den lugnade hans farhågor, till en början gjorde något intryck på honom — kände sig Vincenzo en smula flat öfver den öfverdrifna oro åt hvilken han hade öfverlemnat sig. Onofrio begegnade sig af detta sin väns känslotillstånd för att hålla en liten predikan för honom. Jag varnade dig att du skulle akta dig för din fantasi, min käre vän. Om du inte tager dig i akt, kommer den förr eller sednare att spela dig ett fult spratt. Låt den erfarenhet du nu haft tiena dig till nytta för framtiden. Det borde nu vara lika klart för dig som för mig, att du är föremålet för en listigt uppgjord plan, hvars trådar ledas af don Pio. Det är han som förmått din hustru och svärfar att iakttaga denna tystnad. Don Pio känner ganska väl din Nlifliga inbillning och litar på dennas makt att draga dig tillbaka bunden till hand och fot genom de inbillade farhågor den framtrolar för din själs öga.? Vincenzo kunde icke annat än känna sig slagen af det riktiga i Onofrios anmärkning: vek hansförtrytelse öfver det lupna för