Aftonbladet – 8 mars 1864, sida 3

helm Sundström togs äfven i förvar och öfverlemnades till befälet. . Till det förhör, som i går hölls i poliskammaren härom, voro bland dem som tagits i förvar, men sedan frigifvits, följande personer inkallade, för att stå till ansvar för sitt beteende, nemligen ingeniören Lothigius, kammarskrifvaren Krepelin, grosshandlaren O. Le Cocq, in geniören Bärtzell, bokhållaren Bacher, hattmskargesällen Jebsen, f. handlanden Fredrik Hellström, e. o. kammarskrifvaren Carl Eck, tid ningsskrifvaren Lundell, artisten Hallbäck, sjt mannen Johan Eric Lindqvist och kontoristen A. G. Mellin. Då målet påropades, befunnos alla tillstädes med undantag af hr Le Coca. som derföre till nästa torsdag skulle kallas. Polismästaren Wallenberg, som höll förhöret, inledde detsamma med ett kort anförande, förklarande, att han med förvåning fann, att alla de för delaktighet i oväsendet närvarande anklagade voro personer med bildning och uppfostran, af hvilka man bort kunna fordra, att de skulle understödt ordningens upprätthållande, i stället för att uppmana och uppegga mussan att fortfara med sitt hot och sitt trots förlagen. Om också de tilltalade ej direkt gjort detta, så voro de likväl förfallna till ansvar, enär de icke genast åtlydt polisens tillsägelse att aflägsna sig. Endast genom att stå qvar, såsom nyfikna åskådare, fick den bullrande och oroliga hopen ett slags betäckning, hvilket gjorde för dem omöjligt, som hade sig det obehagliga uppdra: get att upprätthålla den allmänna ordningen, att sätta en gräns för dylika skandaler, som nu inträffat; tillkännagifvande slutligen polismästaren, att det strängaste ansvar upprorslagen stadfar för mindre förseelser skulle å de nu tilltalade komma att tillämpas. Polismästaren vände sig härefter först till infoniör Lothigius, frågande om han medgaf, att han flera gånger blifvit uppmanad att aflägsna sig, men ej åtlydt tillsägelsen. Derpå svarade hr Lothigius, att han medgaf att han en gång blifvit tillsagd derom och äfven varit betänkt på att gå sin väg, men innan han ens hunnit vända sig om, hade tvenne poliskonstaplar fattat lionom i kragen och infört honom i vakten. Hr Lothigius bestred för öfrigt på det bestämdaste att ha tagit någon slags del i oväsendet och begärde att få vittnen hörda öfver förhållandet. ?J herrn nekar också!? anmärkte dervid polismästaren, då förständigas herrn att komma tillstädes om torsdag vid förhörets fortsättande.? Samma fråga ställdes nu af polismästaren på kammarskrifvaren Krepelin, som bestämdt bestred att någonsin ha blifvit tillsagd att aflägsna ig. Han förklarade sig ha blifvit gripen och insatt i vakten utan att ha gjort eller sagt det allra minsta. På samma fräga till civilingeniören Bärtzell upplyste denna, att han kommit från en bjudning och passerat öfver torget, hvarest han med anledning af oväsendet stannat ett ögonblick. Han hade vändt sig till en poliskonstapel med förfrågan, hvad som stod på, hvilken fråga möttes af konstapeln med en motfråga: Ja, hvarför står herrn här; på sinväg. Derunder hörde hr Bärtzell någon bredvid ho nom stående yttra: Det är polisen, som håller på att ställa till folksamling.? Derefter hade polismästaren sjelf fattat honom i kragen och tillsagt, att han skulle arresteras. Men jag hade förut npnanat herrn flera gånger alt gå sin väg, inföll polismästaren. Misstag, min herre! genmälde hr Bärtzell. Polismästaren vände sig derefter till bokhällaren Bacher under förklaring, att han skulle deltagit i oväsendet och hånat polisen samt ytrade, att han igenkände så väl honom, som Bärtzell. enär han sjelf uppmanat dem att aflägsna sig. Förlåt, hr polismästare, det är ett misstag: det var polismästaren som kom emot mig oc utan all föregående anledning yttrade, att jag borde skämmas att uppvigla folket. Jag hade ej uppehällit mig mer än några minuter på stället. då jag blef arresterad. förklarade hr Bacher, synbarligen upprörd öfver den angifvelse. som gjorts mot honom. Kammarskrifvaren Eck förklarade, att han efter tillsägelse att aflägsna sig. knappast hunnit vända sig om för att gå, innan han arresterades af polismästaren sjelf. Hr Jebsen medgaf äfven, att han hört tillsägelsen. och att han ögonblickligen ärnade ställa sig densamma till efterrättelse; då han i detsamma fattades i armen af polisen samt under yttrandet det är en tysk? tilldelades en knuff samt affärdades till vakten. Ja så. inföll polismästaren, var herrn den der tysken. då minns jag så mycket stkrare att herr flera gånger uppmanades att gå. F. handlanden Telström förklarade, liksom ett par af de förutnämnda, att hans arrestering försiggått så hastigt, att han ej hunnit vända sig om. Ja det märktes nog. att ni var långsam i vändningarne. inföll polismästaren. Hr Lundell. som uppgaf sig vara tidningsskrifvare, han Jä vara anställd på tidningev Dagligt Allehandas enskapskontor, medgaf, att han hört tillsägelsen, men som han dels haft lUskap, dels bott i grannskapet, hade han dröjt några minuter. Någon af polisen, antingen det var polismiistaren sjelf, eller en af konstaplarne, hade frågat honom hvarför han ej gick, då han svarat: Jag tycker det är löjligt. Detta yttrande följdes genast af ordern, att ta och arrestera honom?: På grund af sitt erkännande att ej genast ha ställt sig uppmaningen till efterrättelse fiHldes han att böta 10 rdr rmt. Hr Lundell anmälde missnöje. Öfverståthållaren inkommer i rummet och be. raktar de närvarande, Hvad är här å färde? frågar han. Jo, dessa herrar tillhöra dem som blifvit arreterade för delaktighet i de snygga upptridens i sår ; men de söka nu derjemte krångla och neka ill angifvelsen, genmälde -polismästaren: Artisten Hallbäck upplyste. att han helt freds igt och okunnig om oväsendet kommit gående; r att begifva sig hem, då folkskockningen å äustaf Adolfs torg ådragit sig hans uppmärksamhet, hvarföre han stannade ett ögonblick. Han hade då blifvit tillsagd att han icke fick stå der, och ämnade äfven gå sin väg, men med n för tecknaren förlåtlig nyfikenhet hade han lröjt ett ögonblick samt avancerat framåt torget, lå polismästaren befallt att han skulle nedföras vakten. Polismästaren förklarade nu, att hr Hallbäck slapp med en varning, då hans förscelse varit af mindre betänklig art. Derpå framställdes af polismästaren till kovoristen Mellin samma fråga, som förut blifvit ipprepad till nästan alla de förut hörda, om han ;rkände att han ej åtlydt polisens upprepade tillägelser att aflägsna sig. : Nej. det medger jag icke, förklarade hr M Jag hade knappast humnit till platsen, förr än poliskonstapel kom och tog migi armen samt Isade att jag skulle följa med till vakten. På nin fråga hvarföre jag skulle arresteras, fickjar ill svar: herrn har stått och skrattat ! Förhöret med ifragavarande herrar förklarades mt afslutadt och uppsköts den vidare ransaknin: sen till torsdagen. Jå vittnen. skulle kallas åpoisens sida, och de tilltalade begärde att få motvittnen hörda. Härefter infördes ynglingen Cederberg; iklädd