Aftonbladet – 8 mars 1864, sida 3

Vv om IC 1 KM 4 Je FRANKRIKE. Enligt den i Cherbourg utkommande lidningen Vigie, har befallning dit ingält från marinministern, att alla bepansrade krigsfartyg skola rustas i ordning att kunna gå I till sjös den 15 Mars. Senatorn Pietri afled den 29 Februari. ENGLAND. (Slut från gårdagsbl.) Följande dagen fortforo interpellationerna både i öfveroch underhuset. I öfverhuset besvarade lord Russell på följande sätt en fråga af lord Malmesbury rörande inryckningen i Jutland: Tyvärr har den ädle lorden icke på förhand underrättat mig om sin interpellation; jag skulle eljest ha kunnat genomögna de officiella handlingarna, innan jag infann mig i öfverhuset och hade I sålunda blifvit i stånd att noggrannare besvara hans fråga än jag nu förmår. Dock kan jag i allmänhet uppgifva det sätt, hvarpå preussiska regeringen förklarar de preussiska truppernas inmarsch i Jutland. Hon säger, att öfverbefälhafvaren för de preussiska trupperna icke fått någon befallning att skicka trupper till Jutland, och det hade ej heller varit hans afsigt att göra det. Men sedermera hade de danska trupperna, då de befunno sig vid gränsen af Jutland, intagit en ställning, genom hvilken den preussiska kåren i Slesvig så hotades, att preussiska regeringen aktat nödigt att besätta en del af Jutland i viss mån för sina truppers säkerhet. Hvad beträffar beslagtagandet af tyska fartyg och blockaden, så har jag frågat det preussieka sändebudet härom och förstått honom så — dock afgaf han icke denna förklaring officielt — att danska regeringen, genom att taga tyska och särskildt preussiska fartyg, gjort kriget till ett allmänt, då det deremot varit Österrikes och Preussens regeringars afsigt att lokalisera det och blott taga en s. k. materiel pant, men att om tyska fartyg i allmänhet skulle bli tagna, kunde preussiska regeringen se sig nödsakad att begära erättning för de fartyg och deras laddningar och så länge besätta Jutland, till dess hon bekommit denna ersättning. Jag förundrar mig alldeles icke öfver denna förklaring, ty jag minns, att jag redan för en längre tid sedan yttrade, att ehuru ordet ?materiel pant? må klinga något annorlunda än ordet krig?, så är dock den danska regeringen icke förpligtad att betrakta infallandet på dess område amorlunda än såsom krig, och derföre eger hon rättighet att, om hon finner för godt, angripa och på öppen sjö bekriga preussiska farlyg, men att om hon gör detta, väcker hon ersiättningsfrågan och föranleder derigenom, att en jemförelsevis ringa tvist antager mera betydande proportioner. Detta 3 jag för några månader sedan, för att förmå Preussen och Osterrike att ej inläta sig i krig.? — Lord Ellenborough: ?Har den idle lorden i denna sak icke satt sig i beröring med det österrikiska, utan endast med det preussiska sändebudet?? — Lord Russell: ?De nu af mig meddelade uppgifterna har jag blott från den preussiska regeringen, men likväl icke i form af en offieiel depesch. Allt hvad vi hört af Österrike är, att den österrikiska regeringen bemödat sig att så mycket som möjligt moderera sin generals verksamhet. I underhuset frågade Fitzgerald, om engelska regeringen uppställt bestämda punkter såsom grundval för den konferens, som föreslagits till den tysk-danska tvisteftågans slitande, och om hon kunde meddela underhuset dessa punkter. — Lord Palmerston: Den enda grundval, hvarpå konferensen mellan de makter, som afslutit 1852 års fördrag, kan ega rum, isynnerhet efter Österrikes och Preussens förklaring, att de stå fast vid detta fördrag, och äfven Frankrikes förklaring, att det likaledes betraktar fördraget såsom bindande och är gynnsamt stämdt för upprätthållandet af den danska monarkiens integritet, är naturligtvis 1852 års fördrag, och vi äro sinnade att träffa en öfverenskommelse, som låter förena sig med upprätthållandet af den danska monarkiens mtegritet.? — Fitzgerald: Består en af de såsom grundval uppställda punkterna i, att Slesvig och Holstein skola förbli förenade?t — Lord Palmeston: Vi ha ännu ej alla de parters samtycke, hvilka konferensens sammanträde angår. Vi ha i dag fått en skrifvelse från Köpenhamn, med tillkännagifvande, att danska regeringen aflokala skäl önskar, att man må tillåta henne ännu en tid uppskjuta sitt beslut i afseende å deltagandet i konferensen. Naturligtvis tillkommer det icke oss att framlägga ett detaljeradt förslag, som skall bli föremål för rådplägning.? — Lord J. Manners frågade, om tyska förbundet blifvit inbjudet att deltaga i konferensen och, ifall detta vore händelsen, hvilket svar det afgifvit. — Lord Palmerston: Hittills har icke något svar ingått. Underhuset skall lätt inse, att för bundsdagen befinner sig i ett slags förlägenhet. Den är delad 1 två ganska skarpt mot hvarandra stående delar, af hvilka den ena står fast vid 1852 års fördrag och den danska monarkiens integritet, hvaremot den andra från början utan omsyep förklarat, alt den danska monarkiens styckning är det mål, som bör eftersträfvas. Vi vilja hoppas, att detta hinder skall öfvervinnas, men det skall möjligtvis förorsaka någon svärighet att uppsätta instruktionerna för dess representant. Den 3 dennes meddelade vi ett telegram från London al innehåll, att understatssekreteraren Layard skulle ha yttrat i underhuset, att danska sändebudet fått löfte att ett i England för preussisk räkning nybygdt pansarfartyg ej Kan tillåtas lemna engelsk amn, så länge kriget varar. Af dagens post finner man, att denna vår tolkning af det något otydliga telegrammet var oriktig. Layard tillkännagaf nemligen att Danmarks sändebud på sitt hedersord lofvat, att ett i Clyde för Danmarks räkning bygdt pansarfartyg icke skulle löpa ut, så länge kriget varar. I POLEN. saren af Österrike har utfärdat ettj st, kontrasigneradt af alla ministrama, 2 4 Kej Er fn AN AA — — pjm— NA BA pa m— r l 0 I