anlorda, obestridligen hogst maktpahegande ämnet, och det torde vara i sin ordning att nu tillse i hvad mån regeringen gått ständernas uttalade önskningar till mötes. Öfver hvad 1857 års komitå föreslagit rörande krigs-, kommers-, kammaroch sundhets-kolegiernas, äfvensom rörande kammarrättens, statskontorets och förvaltningens af gjöärendena, samt serafimerordensgiliets och anviks hospitals direktions organisation, hafva dessa institutioner blifvit hörda, och de flesta af dem hafva äfven med utlåtanden redan före 1859 ärs utgång inkommit; de öfriga sannolikt sedermera. Men med ett undantag har derefter ingenting vidare i frågan af regeringen vidtagits, ehuru sedan dess fyra år förflutit, och ehuru ständerna ånyo under tiden varit här församlade. Visserligen framlades för dem ett förslag till krigskollegii reorganisation; men det befanns så beskaftfadt att det ickeisin helhet kunde af ständerna godkännas. Alla de öfriga här uppräknade institutiouerna äro ioförändradt skick: reorganisationen, der den ansetts af behofvet påkellad, är ogjord, och regeringen har icke vidare fästat afseende på 1857 års ständers framställning, än att den begärda komiten blef nedsatt och fick afgifva ett betänkande, hvaröfver åtskilliga vederbörande fått afgifva utlåtanden som nu omsorgsfullt förvaras i de respektive statsdepartementena, för att möjligen framletas, kanske om ett eller annat ärtionde, då ständerna ånyo ?röra .på sig? och begära nedsättandet af en komite, den sjunde i ordningen, för samma ändamål som dess sex föregångare. I afseende på åtskilliga andra embetsverk erfordrades i egentlig mening ingen reorganisation, blott vissa kompletteringar. Men komiterade upplyste dock, tvifvelsutan till lika stor förvåning för regeringen som för allmänheten, att förvaltande verk finnas, som antingen hade instruktion, men i hög grad föråldrad och i flera fall ofullständig och otillämplig, eller som alldeles saknade sådan. Med generalpoststyrelsen egde förstnämnde förhållande rum; instruktionen för densamma var utfärdad af Carl XII från fältlägret i Jaroslaw?. Komiten fästade K. M:ts uppmärksamhet derpå redan i Maj 1859; men först tre år derefter affärdade tinansministern en skrifvelse med anmodan till generalpoststyrelsen att uppgöra förslag till ny instruktion. — Den nuvarande generalpostdirektören, hvars utmärkta embetsmannaduglighet och organisationsförmåga är allmänt känd och erkänd, tvekade icke, att då en tidsenlig och med det alltmera utvidgade postväsendet öfverensstämmande instruktion ansägs af behofvet påkallad, utarbeta en sådan, hufvudsakligen inrymmande de bestämmelser, som komiterade föreslagit. Den sålunda upprättade instruktionen blef af K. M:t närmare slutet af förl. år sanktionerad. Den oftanämnde komiten gjorde äfven atskilliga ganska befogade anmärkningar mot den är 1827 utfärdade instruktionen för generallandtmäterikontoret; men upplyste tilllika, att kontorets ehef redan 1855 hos K. M:t framställt hufvudsakligen samma anmärkningar, af hvilka också en del blifvit pröfvade och provisoriskt gillade i k. brefvet af den 8 Maj nyssnämnde år. Komiterade ansågo äfven, att hvad sålunda provisoriskt blifvit godkändt, borde blifva bestående, och hemställde föröfrigt om några nya föreskrifter i samma riktning som för generalpoststyrelsen föreslagits. Men, enTigt hvad i ofvanberörde öfversigt upplystes, landtmäterichefen blef icke ens hörd öfver komiterades förslag, och detta har allt hit-: intills blifvit utan verkan. Till följd af grefve Anckarsvärds m. il. motioner vid sednaste riksdag, blef frågan! om landtmäteriets organisation föremål för ständernas behandling. Derunder kommo : anska märkliga omständigheter i dagen, deribland att landtmäterichefen, som ännu : i början af 1862 icke fått sitt ofvanberörda förlag (af år 1855) definitivt pröfvade vidtagit den dristiga, med de gamla ?formerna? föga öfverensstämmande åtgärden, att, utan befallning af vederbörande, men emedan det var nödvändigt, den 31 Mars 1862 ingå tilll. K. M:t med ett fullständigt förslag till ny Jandtmäteriinstruktion. Dermed förföll väll det af grefve Anckarsvärd eller någon an-l nan motionär väckta förslaget om nedsättandet af en särskild komit för den vigtiga frågans bearbetning. Men något måste : dock af ständerna i saken göras. Ordföranden i lagutskottet, grefve Erik Sparrc, sjelf : innehafvare af ett törtroendeembete, försattes emellertid i en ganska generad ställning. Att vidtaga en åtgärd, som innebar en di-: rekt påminnelse om en af grefvens förman, civilministern, begången försummelse, gick ! ju ej an? Men grefve Sparre kan, då hanl! vill, också vara hofman, det är temligen: allmänt kändt. Derföre använde han den: tintliga utvägen att låta utskottet föreslå, : hvad också af ständerna i riksdagens elfte timma blef godkändt, en anhällan, det K. M:t ville 7i öfvervägande taga, om icke ändamålsenligare och mera verkande åtgärder, än deohittills stadgade, kunde påbjudas för tillsynen huru de till landtmäteristaten hörande tjeustemän uppfyllde dem i tjen-: sten åliggande skyldigheter?, och derigenom uadveks vidrörandet af den försumlighet, hvartill civilministern gjort sig skyldig. Om åter försumligheten vwvidrörts i utskottets framställning, så skulle tvifvelsutan det hafva betraktats såsom brist på habilitet hos ordföranden-landshöfdingen. Men äfven den ofvananförda, särdeles artiga framställningen af ständerna har till dato icke af ecivilministern påaktats, och — märk väll — statsrådet Lagerstråhle har iikvisst åtojutit det utmärkta förtroendetatt engång af ständerna blifva utsedd till deras justitieombudsman! — Mer än fem år ha förflutit sedau de ofvannämnde komiterade, hvilkas ordförande var förre civilministern Fålirens — en man, som obestridligen förstod saken — fästade regeringens uppmärksamhet på nödvändigheten af att reformera landtmäteristyrelsen i öfverensstämmelse med hvad chefen nu för nioår sedan hemställt, och två år hafva redan förflutit sedan nämnde chef BU Ja fe a ER NE TID FILE VR I PT ESA LESS BIDR PP Na mm fet FR kel Ade OK od fr -—— KR RN