Aftonbladet – 7 mars 1864, sida 2

— Sistlidne fredag afled å serafimerlasarettet härstädes filosofie magistern Carl Chydenius, finne till börden och känd såsom en verksam deltagare i den med understöd af svenska statsverket för ett par år sedan företagna vetenskapliga expeditionen till Spetsbergen. Den utförliga skildring afofvannämnda resa, som ligger under pressen och är offentligen till subskription anmäld har, som bekant, blifvit på de öfriga deltagarnes vägnar af Chydenius utarbetad. Han hade nyligen afslutat detta verk och stod i beredskap att nästa månad anträda åter en resa till Spetsbergen, hufvudsakligen för att derstädes utföra gradmätningar, då döden afbröt hans oförtrutna och oegennyttiga verksamhet i vetenskapens tjenst. Efter att vid Helsingfors universitet hafva med stor utmärkelse tagit graden inom den matematisk-fysiska sektionen, begaf sig Chydenius till England för att derstädes egna sig åt mekaniska yrken. Häri understödd af en vän och landsman, som redan inom samma fack beredt sig en god utkomst i det främmande landet, vann Chydenius inom kort ganska goda utsigter på denna nya bana; men då han under ett besök i Finland erfor om den härifrån tillämnade expeditionen till Spetsbergen, slöt han sig jemte några andra yngre vetenskapsmän från Finland till densamma och har efter återkomsten från denna resa nästan oafbrutet uppehållit sig i Stockholm för att bearbeta de från densamma medförda materialierna. Chydenius var af naturen rikt utrustad för de vetenskaper, åt hvilkas tjenst han egnat sig; hans varma hjerta i förening med ett något hetsigt temperament hänförde honom stundom till excentricitet, hvilken dock icke förminskade den vänskap hans redbara natur tillvann sig bland alla som lärde känna honom. Varmt tillgifven sitt finska fosterland, kunde han aldrig försuna sig med dess nuvarande politiska förhäållanden, och han kände sig med starka band fästad äfven vid Sverge, der han förvärfvat många vänner. På båda sidor om Bottniska Viken skall vänskapen och vetenskapen beklaga en dubbel förlust vid hans förtidiga bortgång. Det var en typhoidfeber som efter några veckors sjukdom slutade hans dagar. —R—