två timmar föreställde sig att fråga var blott rlom en rekognosceriog, då det likväl sedermera visade sig att fienden kastade i elden -) massor af infant: ri och artilleri samt allt ihäntydde på att det var hans afsigt att, skyddad af dimman, bryta fram mellan tvenne af skansarne, till följd hvaraf under stridens lopp af danskarne vidtogos sådana järgärder, att deras artilleri skulle för den händelse ett sådant framträngande ! hade lyckats, kunnat bestryka den väg som ledde från mellanrummet mellan skansarne ned till, bron öfver Slien. Men när dessa. åtgärder voro fullbordade började elden: från fiendens sida att aftaga och upphörde : helt och hållet omkring kl. 4. Bland detaljerna i general Gerlachs rapport vilja vi meddela några. Då 3 kompanier af 3:dje regementet blifvit utsända för att åt ett håll utröna fiendens förehafvanden och afsigter samt dervid möttes af öfverläg-! sen styrka och måste retirera, förlorade ett: af kompenierna gin kapten och sin förste löjtnant, till följd hvaraf kompaniet kom i: oordning tillbaka och det uppstod en stund: någon oreda i 3:dje regementet. af hvilket en del gick tillbaka genom Mysunde by mot brohufvudet. Divisionsgeneralens närvaro på deona punkt och hans tilltal till: manskapet var emellertid tillfyllestgörande i för att återställa ordningen. Regementet samlades och framryckte åter. — Om fiendens grenater uppgifves, att tiden för deras explosion varit illa beräknad, så att de flesta sprungo långt bakom de danska verken, En stund såg det ut, att dömma af skottens riktning, såsom hade afsigten varit, att förstöra den vestra pontonbron, men om så var förhållandet, lyckades det emellertid icke, ty oaktadt flera granater nedföllo tätt vid båda broarne, träffade dock icke en enda af dem. — Den i E Böghs skildring ef striden omförmälda skyddade position, som det tiendtliga infanteriet lyckats intaga i närheten ef en af skansarne, och från hvilken den flera gånger bortsköt eervisen vid en af danskarnes kanoner, omförmä: les äfven i generalens rapport. Två gånger, berättas det vidare, försökte fienden att formera stormkolonner, men hvarje gång sprängdes dessa genom några välriktade karteschskott och någon egenilig stormning kom icke till utförande, dock kommo en och annan fram till omkring 50 steg från skansarne. Seden den fiendiliga elden upphört beviljades fienden en kort vapenhvila för att bortföra de sårade, som lågo mellan linierna. Men koappast hade samtycket der) till erhållits, förr än man från befästningarne eåg en styrka af 150 å 200 man, som legat dold i en skyddad position på 23300 alnars afstånd från skansarne och under dagens lopp tillfogat danskarne mycken skada, begagna sig af tillfället att draga sig tillbaka. Slutligen uppgifves att danskarne hade i elden inalles omkring 2000 man, af hvilken styrka dock 3 kompanier, som sist anlände, ej direkt användes i striden, utan stodo såsom reserv i Mysunde by. I en längre artikel rörande general Meza och Dannevirkeställningens uppgifvande, yttrar riksrådspresidenten etatsrådet Madvig bland annat följande: Då man från en viss sida bar velat stämpla detta återtåg såsom ett stort och förtjenstfult värt af härens chef, hvilket just betecknar honom såsom den general, som bör fortfara att stå i spetsen för densamma, så måste jag, i det jag afbåller mig från att uttala någon afgjord dom, hvartill jag ieke har någon befogenhet, dock fästa uppmärksamheten på, att härvid finnas flera mycket vigtiga frågor, hvilka böra framställas och besvaras, innan ett positivt beröm kan tilldelas general Meza för hvad som tilldragit sig. Huru snart och klart ineåg han ställningens brister och svagheter och framställde dem, icke för andra, men för krigsministern, i det han frånsads sig uppgiften att försvara den länge och hårdnackadt mot en öfver lägsen styrka samt manade till att fästa uppmärksamheten vid och göra förberedelser på endra puukter? Gjorde hen. så vidt han icke tidigt uppgaf och frånsade sig tanken på ett långvarigt försvar, allt för att göra ställniogen så god och hållbar som möjligt? (Härvid framkommer frågan om barackbyggnadens påskyndande, hvarom major Ankjeer i krigsministeren gifvit ett kort meddelande i Dagbladet). Huru ifrig och omsorgsful! var bans persovliga iakttagelse af härens tillstånd och stämning, huru ofta förnyad, upplifvande och hänförelseväckande var hans beröring med de kommenderande och lydande, huru framstående hans omvårdnad och deltagande för hären? Huru omtänksamt, försigtigt och klokt var återtåget för armns afdelniogar kombineradt och ordnadt samt så vidt ske kunde förberedt i anseende till förplägningen m. m.? Med hvilken personlig ansträngning och uppoffring ledde han återtåget eamt upprätthöll j så vidt möjligt ordning och mod under detd samma? (Att på ett återtåg under dylika omständigheter icke allt kan gå ordentligt och regelbundet eller utan förlust, är vaturt). Jag bar för visso icke afsigten att göra ett angrepp på en general, som nödsats utföra en så tung uppgiftstmen en påmionelse om varsamhet i den motsatta rikt1 ningen är ingalunaa opåkallad. Uti att fatta d ett beslut, som i ett krigsråd blifvit gilladt i med 10 röster mot 1, ligger i och för gig i ingen stor handliog. För att vara fältherre . erfordras icke blott soldatens mod, utan äf.! ven (att icke tala om de andra militäriska egenskaperna och talangerna) en vi-8 stämqi ning för saken, en viss sympati med hären,! en viss förmåga och lust till att inverka på : mengiskors vilja. Ja, en öfvergeneral kan I blifva mindre lämplig att stå i spetsen för: en här blott derigenom, att det, som han; måst göra, och den form, under hvilken ban? trott sig böra göra det, försvaga härens till. : it och förtroende till honom, åtminstone inill dess han i en annan ställning återvinner! lesamma. Uti den hänföreise, hvartill en: lel herrar och damer häri Köpenhamn uppI skrufvat sig för en general, om hvilken egentligen blott veta, att han nödgats upp-! tva en honom anförtrodd ställning, som: nationens stora flertal satte värde på, men :i som de af alldeles icke militärisk bäneyn ej kunde tåla, ligger, rent ut sagdt, något vi8 : Ken Fr I AN CR RR KA Br FR RN 2 R RR RA KK KR KKR KR RR cc ee (Ya AA ar OT 7