Aftonbladet – 5 mars 1864, sida 2

beller då? Hvad kan väl hindra mig från att låta honom öfvertaga bestyret med dem, och betala honom som om det komme frän styrelsen?? Och härpå lade Onofrio sig ned igen och sof en lugn. sömn. Följande morgonen, efter en tarflig frukost, bestående af chokolad och en skifva bröd, stack Vincenzo sina papper under armen och gick att enligt öfverenskommelse slå upp sina hbopålar i egitt gamla rum i Onofrios bostad. Det var ett gladt litet rum, med en vacker utsigt öfver kullarne på andra sidan om Po. Då Vincenzo stod vid fönstret och betraktade de välbekanta dragen i det sköna landskapet samt frammanade de minnen, som dermed voro förkovippade, kom en flägt från hans ungkarlsdagar, en flägt af hoppfullhet och förtröstan på framtiden, öfver honom. Han satte sig genast ned vid fönstret, upplöste sin pappersbundt och började taga innehållet i betraktande. Der fanns, utom hans rapport till ministern, åtskilliga småsaker: utdrag ur böcker, anteckningar för en uppsats — Om en prests pligter — tvenne kapitel af en roman, åtskilliga poetiska utgjutelser, ankar i politiska ämnen, öfversättningar från Byron, och Gud vete allt hvad. För att förvöta en tråkig timme eller par hade Vinnzo börjat många saker, utan att sluta ller någon längre tid sysselsätta sig med lem. Omkring klockan tu på eftermiddagen com Onofrio, som det tycktes, med största orådska in i rummet. Nå, min ejälX, utbrast han, med en befört blick på hopen af kringströdda paper; ?du tyckes redan ha fått tillräckligt arvete för hela ditt äterstående lif.4 Bara akräpt, sade Vincenzo, och som ag är färdig att kasta på elden i saroma igonblick som jag ser någon utsigt att få ågot verkligt arbete.4 Och poesi till på köpet, fortfor Onofrio, det han tog opp, ett af de kringströdda appersarken. Blotta åsynen derat kom