Aftonbladet – 4 mars 1864, sida 3

stötning med fienden, i det den blef beskjuten af fiendtliga batterier från Balle qvara på norra kusten af Sundeved, och besvarade fiendens eld. Den träffades ej af någon i kula, i det de så godt som alla gingo ötver denssmma, medan blott ett par nedslogo i vattaet framför pansarskonertep, utan att tillfoga den någon skada. Skjutningen hörI des tydligt här i Sönderborg och framkuöllade rykten om ett angrepp af fienden i det i dimmiga vädret.? I Från en officer har tidningen följande bref, dateradt Als den 23 Februari: I flera dagar har jag ämnat tillskrifva er, men fienden bar ej lemnat oss i ro; han har dagligen allarmerat våra förposter, och såväl vi som han ha dervid baft både döda och sårade. Hans afsigt är naturligtvis dels att uttrötta oss och dels att skaffa sig sjelf kännedom om terrängen. Igår företog han, såsom ni vet, en större rekognoscering, och det med en sådan djerfhet, att han till och med på vår högra flygel lät köra sitt infenteri på vagnar ned ull vedettkedjan, hvarifrån det hestigt sprang af och kasade sig öfver Rageböls skog. Han öfverrände formligen vår vedettkedja (15:de regementet) och var ända nere vid våra hufvudposter I (22:dra regementet) innan de riktigt fått tid I alt rätta sig i försvarsskick. Snöväder och tjocka gynnade angreppet. Tyvärr måste jag medgifva, att det var ett ögonblick då det hela var i stor oordning, och att fienden kom skansarce närmere än hen bort. Skulden ligger ej hos det tappra 15:de re-) gementet, utan snarare i öfverkommandots ledning af hela förpostsystemet. ?Hvad vi och landet behöfrva är ea ung och energisk öfverbefälhafrvare, som känneri sina anförare cch som har förtroende till sina soldater och sitt folk. Det är illa såsom det nu går. Högtstående militärer börja yttra misstillit till våra raska, oförtrutna och tappra Jensar samt uttala högt, att disciplinen är slappad?. Ilatet under derför, att man i smyg mumlar starkt om, att Dybböl ställningen skall öfvergifvas på samma sätt som Dannevirke. Man gör våra soldater orätt; förtjenar någon här nere misstillit, så är det sannerligen icke Jensarne, utan de män, hvilka ej förstå att låta gamla Dannebrog svsja högt såsom stridens symbol. Hvarje militörisk repport behöfver en kommentar; en sådan skall i einom tid trolizen ej uteblifva i anledning af affären den 22 Februari. Alliför mycket har fätt ett interimistiskt oiseende; så äro icke blott öfverkommandot och den (na divisionen interimistiskt besatta, utan många kompanier, hvilkas anförare stupat eller tillfåogategite, ha interimistiska sådana: detia framkallar hållvingslösbet. Den fordran bör bestämdt ställas på krigsministeriet, att alla platser beeättas med fasta ledare. Man hör mycket litet fråa öfverkommandot, men alldeles intet från krigsministeriet ; hur helt annorlunda bete sig icke våra fiender? Etter träffningen vid Jagel sände kejsaren af Österrike sin fällberre pr telegraf genast de nödvändiga utnämnin. carne; här har ännu alls ingen sådan afhörts. Ett och annat afsked torde äfven vara nödvändigt, fven om vederbörande eljest såsom menniskor äro ytteret respektabia män; krigsbestyrelsen borde i förväg ha kännt deras egenskaper och ej sändt dem till vigtiga poster gentemot fienden. Hären brinner af längtan efter stt gå fremåt; den förbannar dessa eviga reträtter till skansarne, men inger äfven, att för ögonblicket kan endast en kår sådan sor general Ryes vträtta något. Men hvar finna vi en Rye, och hver finna vi en ledare för ströfkårer? — Hvarje dygn måste vi nu vänta ett allvarligt nogrepp på skansarne.? En annan officer skrifver från Sönderborg j den 25 Februari: Det är allmänna meningen här, stt vi endast behöfva hälla ut, så skall segern slutligen bli vår. 1848 och 49 såg det lika galet ut. Danska folket kan lita på sin arm6, hvilken känner och tänker såeom det. YDet berättas här såsom fullkomligt trovärdigt, att general de Meza skrifvit ett långt försvar. hvilket han begär oflentliggjordt, men alt krigemivisteriet skall vägra uppfylla denna hans billiga fordran, emedan det angripes deri, eller rättare sagdt emedan generalen skulle kunnat vältra ansvaret för Dannevirkeställningens uppgifvande öfver på sjelfva krigeministeriet, i det han åberopar dess instruktioner. Saken berättae och tros; det vore för den skull önskligt, att ministeriet enarast möjligt bragte klarhet i denna sak, eå att de oskyldige ej må komma att lida med de skyldige. Vi längta alla eiter verksamhet, det harj er korrespondent visst redan sagter. Dessa ideliga små förpostfäktningar med reträtt och geårade och döde förarga Jenbarne, hvilka längta efter att avancera ochklå preussarpe. Icke ens i Jylland vågar man större företag. Fortfer detta tillstånd länge och vill man beständigt inskränka sig till att gå defensivt tillväga, blir det ssart en moralisk nödvändighet att efterhand låta den mycket storak styrkan vid Dybböl aflösas at andra regementen och sedan låta oss på ett eller annat håll tillfredsställa vår lust att gå på. Preussarne börja i dessa dagar bygga stora I batterier på Broagerland. Enu korrespondent skrifver från Sönderborg). till danska Dagbladet: sBlend de militära inrättningar, som vid LltHolonme a for mad motakan ala lie, ftAm Dannevirke gjort utomordentligt stor nytta,