Aftonbladet – 4 mars 1864, sida 3

en Olas Imangad anexdoler Om gel BafiRa och öfverdåd:ga striden vid Oversö. Man hör berättas horu den tappre kapten Weihe duellerade med två österrikiska officerare, af hvilka han nedlade den ena. under det den andra högg honom i halsen med en qvart och en soldat samtidigt gat honom ett kolfslag i hufvudet; man hör berättss om gergeanten Atterup, som föll med en kola i ; bröstet och, när man ej fick tid att taga I honom med sig, bastigt tog fram sin rapI portbok och bad dem taga denna med till kompaniet; man hör berättas huru det sköts på en Österrikisk kolonn på så kortafständ, att man tydligen kunde se huru de främsta förvredo sina genletsdrag och ovilkorligen stannade ett ögonblick framför de sigtande gevärspiporna, men derpå efter en förfärlig manspillan det osktadt merscherade lugnt j framåt. SDet skulle preusserne aldrig ha I gjort, heter det då, och säkert är, att lika istor aktning våra soldater hysa för österrij kornes tapperhet, lika mycket förakta de preuesarne sedan Mysundeslaget.? Skogen Böffelkobbel?, sora spelat en viss roll under de gednaste fäktningarne, skall sannolikt komma att bli en hufvadpunkt vid angreppet på Dyppelställningen. Den utgö res af en ekogbeväxt backe, eom ligger på södra sidan om stora landsvägen frän Nybböl till Sönderborg. Afståndet från Nybböls kyrka till skogens början är omkring 1500 steg; derpå följer den landsvägen omkring 1000 steg och går äfvenledes på en längd uf cirka 1000 steg från landsvägen i mot söder, så att den bildar en regelbunden fyrkant af omkring 1600 qvadratfamnars yta: från skogens östra, nästan rätliniga kant till tet förskansade Dyppelberget är atståndet inemot 4000 eteg. Den höjdsträckning, till hvilken ?Böftelkobbel? hör, går i sluttning längs Nybböl Noer upp met Dyppelberget, som ör back-kedjans bögsta punkt. Landsvägen löper, som egegdt, norr om den lilla skogen och 500 steg söder om vestra och östra Dyppel, i temligen horisontal riktning upp fill den förskansade beckgrupp. från hvilken den derefter sänker sig ned till Alesundet. Från staden Slesvig skrifves under den 22 Febr.: I går gjordes början med slopundet af skansarne vid Fredriksstad, och till i morgon äro 400 arbetare reqvirerade, för ait förstöra Dannevirke med alla dess tästen och bifästen.? Times sista korrespondens från krigs skådeplatsen förmäler, att, en!igt brefekrifva rens ösigt, det skall kosta armen mycken tid och bled, för att kunna taga Dyppel, och om preussarne äfven lyckas deri samt från höjderna kunna skjuta på det midtemot bede Sönderborg och lägga det i aska, hafva de likväl ingen utsigt att komma öfver Alssurdet; dertill måste antingen vingar växa på deras ryggar eller ock mäste de tyska makterna drifva danska flotten ut ur Östersjöa. Korrespondenten menar, att danskarnes flotta visserligen är obetydlig, men de kunna dock med sina talrika ångare förflytta afdelningar ef sina landttrupper från det ena stället till det andra och landsätta dem, der de kunna gagna mest i fiendens flank eller rygg. Han anser att för ön Als betryggsnde 12,000 man äro nödiga, men älven till röckliga; 12.000 man är allt, hvsd den Jilla ön kan förskaffa qvarter och förplägning, och i början, då ett större antal befann sig derstädes, rådde der stor förvirring, och många svårigheter framställde sig, tills militärmyndigheterna, inseende att ön ej erbjöd nog spelrum för armåns operationer. beordrade 4000 mean äfven till Juiland, hvilka skulle taga fast fot i Fredricia, för att skydda gränsdistriktet. Andra trupper skola snart följa på dem. Brefskrifvaren berömmer den danska ermåns krigsduglighet och anda, sägande: ?De flesta äro högresta, ungdomliga gestalter, på hvilka klimatets stränghet icke tyckes utöfva något intryck. De marschera genom snö och is, de sofva i enö och is liksom om det vore deras element. De äro alla muntra och goda gossar och sjunga gerna visor. Deras kläder äro förträffliga och väl lämpade efter klimatet. Iofanteriet är försedt med goda gevär, för det mesta af belgisk fabrik. Det danska kavalleriet är icke starkt: etörsta delen af detsamma har begifvit sig från Slesvig till Jatland. På Als stå tvenne dragon regementen och en liten afdelning busarer. Fältartilleriet består ef 13 batterier om 8 kanoner. Hästarne äro starka, massiva och något tunga. men vuxoa den största oönsträngning. — De särade sjuka erhålla den sorefälligaste värd: i sjeliva verket lemna kost, läkarevård och uppsigt iotet öfrigt att önskat På hela den europeiska kontinenten fiones öfverhufvud ingen soldat, som är så väl underhållen som den danska. En berlinerkorrespondent till Tines säger, ott Österrikarnes styrka i hertigdömena uppgår till owkring 26,000 ran. Man tyckes, äger han, ej bafva för afrigt att öka denna iffra, hvilken omfaiter de flesia folkslagen x af det Österrikiska kejsardömets brokiga befolkning. I afseende på preussiska armen bedrifves mycket hemlighetsmakeri rörande densamma. Man uppskattar emellertid preussarnes styrka i Slesvig till 50 å 55,000 man och ytterligare 10.000 man sägas stå vid gränsen till Holstein. Tre och en half armåkårer äro antingen mobiliserade eller skola bh det. Trupperna för Rbeoprovinserna äro äcnu icke mobiliserada; men det påstås med bestämdbet, ett åtgärder vidtsgite för alt hastigt kunna mobihsera dem, om det plötsligen skulle beböfvas. En stor delat Preus sens artilleri är sett på krigsfot, tillräckligt för en arme om 200.000 mean i fält. En stor del af de erkändt skickligaste offcerarne vid österrikiske armen i Slesvig hafva hemkallats, för att inträda vid den österrikieka armån i Italien — Sjeliva de österrikiska trupperna i Slesvig börja tela om, att de vänta enara äterkellelseorder. De ense sig halva gjort nog för häfdandet i af sin vapenära och visa sig alltmera vänligt ssämda mot denskoroe, men deremot ej sälen gramse på preussarne. i Doagbladet? ber ålskilliga bref från id i mån, ur hvilka vi här nedan meddela utdrag.