Aftonbladet – 4 mars 1864, sida 2

— Konungariket Sachsens regering har för ständerförsamlingen framlagt ett förslag om räntans frigifvande, så att alla föreskrifter om laga ansvar för öfverskridande af en viss ränteföt skulle upphäfvas. — Generallöjtnant Georg Daniel Gerlach, som nu blifvit utnämnd till danska armåns öfverbefälhafvare, är en slesvigare och född i Eckeroförde år 1793. Han blef officer 1815; var vid krigets utbrott 1348 anställd såsom mejor vid en bataljon; tog en ärefull deti fälttågen 1848—50, isynnerhet i slaget vid Fredericia, der den bataljon, hvars chet han var, hörde till avantgardet och fick 101 man döda och sårade, samt vid Idsted, och besatte den 8 Febr. 1851 med två bataljoner Rendsborgs kronverk, då det utrymdes af förbundstrupperna. År 1854 fick han befälet öfver första infonteribrigaden och utnämndes 1856 till generalmajor, 1862 till generallöjtnant samt vid det nuvarande kri gets utbrott till chef för den första arn Cdivisionen. Likeom general Liitticbau innehar han det förtroendet att vara !edamot af den rådgifvande komilt, som under flera år varit ställd vid sidan af krigsministern. Major Stjernholm, Bom förut varit general Gerlachs stabschef vid företa armedivisionen och nu qvarstannar hos honom såsom stabschef i högqvarteret, är en mycket skicklig generalstabsofficer, som tillika inlagt bety-! dande krigsmeriter, bland annat gevom det sätt hvarpå han i slaget vid Idsted såsom chef för ett halfbatteri granatkanoner vid Sollerup Mölle bekämpade två batterier fiendtligt artilleri. — En af musikaliska akademiens äldsta ledamöter, den på sin tid firade sångerskan Brita Catharina Lidbeck, född Munck af Rosenschöld, enka efter professorn A. Lidbeck, afled härstädes i onsdags, efter flera års kroppsliga lidanden, 76 år gammal. Fra Lidbeck var i flera hänseenden en ovanlig qvinana, i snille och originalitet fullt jemförlig med sina bröder, de celebra Munck af Rosenschöldarne. Utrustad med en utomordentligt skön och omfångsrik röst, skulle hon blifvit en såogerska af första ordningen, om hon hade velat underkasta sig någon egentlig skola. Ytterst sällan och alltid med stor obeoägenhet lät hon förmå sig attuppträda offentligen såsom sångerska. Siundom sjöpg hon i Harmoniska sällskapet, oftare och helet i enskilda kretsar, men då med den anmärkningen att, bon nödgades betvinga sin röst, hvilket också verkligen var fallet. Då madame Catsalani besökte Stockholm, blef fru Lidbeck för henve presenterad; de blefvo snart förtroliga, emedan emellan dem rådde en stor inre frändskap. Jag vet att ni. her en ovanlig röst, sjung för mig, yttrade madame Catalani. Den annars stolta ru Lidbeck tvekade dock inför den frejlade sångerskan. Men madame Catalani örde henne sjelf till pianot, enträget upprepande sin begären. . . Fru Lidbeck sjöng då en af sina favoritarier. När bon slutat och ville stiga upp från pianot, bed inadame Catalani henne sjunga mera, och hongjorde sä. Fortsätt! Fortsätt ! yttrade madame Catalani, allt mera eniusiasmerad. Låt mig också nå on gång få höra en verklig sångerska!? ndtligen tystnade singen. Madame Catalani skyndade då fram, omamnade fru Lidbeck och yttrade hänryckt:! Madame! Jag tar aldrig förrän nu företällt mig att näktergalar kunde lödas så ära polcirkeln. Men hvarföre endast sjunga! den kalla norden? Hvarföre beröfva detj. friga Europa njutningen af er herrliga, eri. tomordentligt sköna röst? Hvarföre icke ji körda lagrar äfven utom norden? ? j ?Derföre, madame, yttrade fru Lidbeck, : att jag skall lefva och dö i Sverge, och ;; erföre att ett besök i södern sannolikt kalle förleda mig att icke mera återvändal! Il norden. Lagrar! — ack, den saknar! ke guld, som aldrig guld har egt.? Ah! utropade madame Catalani, se der ir tt illusteri exempe! på de nordiska snilleas halsstarrighet!? YR pa fond