Aftonbladet – 4 mars 1864, sida 1

ANIGALS LE Y VRAULIVL, SRULRNIVKGLAR U:0 0.3 sTOCEHOLM den 4 Mars. Från Lund har i dessa dagar utgått en storartad opinionsyttring med afseende på Danmarks frihetsstrid. Akademiens rector magnificus prof. Nybleeas och häradshöfdin Ridderborg hade till sistlidne lördag kl. 5 e. m. kallat de stadens invånare, som önskede verksam hjelp åt Danmark, att sammanträda å stadshuset. Då Lunds Weckoblad, som förmodligen meddelar en tullstän dig redogörelse för mötet, ännu icke hitingått, kunna vi icke lemna någon utförligare berättelse derom. Vi veta endast, att mar der antog en adress, hvari appellerades till hela svenska folket om kraftigt biståod åt Danmark. Denna adress skulle först tillställas skarpskyttekårerna i Stockholm, Göteborg och Upsala, samt sedan rikets alla skarpskyttekårer och sockenmenigheter. Alla de närvarande, omkring 200 personer, underskrefvo adressen, hvarefter ett kraftigt niofaldigt hurra höjdes för Danmark. Bland undertecknarne fioner man biskop Thomander, den gamle liberale folkrepresentanten borgmästaren Billström, prosten doktor Achatius Kahl, universitetets rector magnificus prof. Nybleus, professorerna Angelin, Ask, Blomstrand, Hamilton, Loven, Linder, Ljunggren, Melin, Möller, Nouman, Pramberg, Sahlin och Tengberg, akademisekreteraren Kreuger, ett antal yngre akademiska lärare, studenter, embetsoch tjenstemän samt borgare. Det redan till Stockholm anlända exemplaret af adressen har följande lydelse: Till styrelsen för Stockholms skarpskytteförening! En fråga lefver i denna tid på allas läpper, en fråga ristar sig för hvarje dag djupare i alla svenska bjertan. Det är frågån om Danmerk och om danska folkets bjelte: modiga strid för sjelfständighet och frihet emot tvenne makters mpprörande öfvervåld. Oss svenskar mäste ett sådant gripa så myoket djupare, ej allenast derföre att det är begånget emot våra närmaste grannar, ett folk af samma tam och kultur som vi sjelfva, utan äfven derföre att det danska folket i likhet med det svenska är ett litet folk, som mot öfvermakten kämpar en förtviflans kamp för sin goda rätt och vi i dess öde kunna läsa vårt, om samma fara en gång, i en ej måhända aflägsen framtid, kan hota äfven Sverge — en fara, som genom undergången af ett fritt sjelfetändigt Danmark för oss blir större. Åuopu mera plågsamt måste det overksamma åskådandet af den ojemna striden för oss blifva, om vi opartiskt undersöka vårt eget åtgörande i den sak, som nu i Danmerk är hävskjuten till vapenlyckan, och dervid ej kunna undgå att af officiella särskilt till värt noggranna betänkande vid riksdagen öfverlemnade aktstycken finna, att den sjelfetändiga politik, för hvars vidhållande Danmark nu lider, varit, om icke framkallad, åtminstone i väsentliga delar understödd af vår regering. Vår regering har så vidt vi veta ännu icke beslutit sig för handling. Vi känna icke dess afsigter, ej heller de vigtiga skäl, som bestämma dess närverande hållning — öfver hvilka skäl det alltså icke heller kan tillkomma oss att döma. Men om således vär regering för närvarande icke kan eller möjligen icke bör handla, tillhör det likväl svenska folket att för den stora saken åtminstone göra något och att utan dröjsmål lemna Danmark verkligt bistånd i stället för atti ord och klagan förnöta dyrbar tid och kraft. Hos ett fritt folk, sådant som Sverges, kan mycket göras utan att dess regering blottställes och utan kränkning af tolkrättens lagar. Icke litet vunnes om ätgärder kunde vidtages till att med ett större antal svenska frivillige förstärka danska hären, så stt möjligen deraf kunde bildas egen trupp, förd ef svenskt befäl. Hittills har antalet svenska frivillige ej varit betydande. Dels hafva de dertill benägna afvaktat svenska regeringens åtgärder, dels ock — synnerligen bland allmogen och arbetsklessen — återhållits af ekonomiska betänkligheter. För vinnande af nysspvämda mål synes oss t;enligt: att en centralkomitt för underlättande af frivilliges inträde i dansk tjenst bildas i Stockholm, liksom inom hvarje län en länskomite: att inom hvarje socken inom länet anordnas en allmän under kriget fortgående 25 öre subskription, deraf först inflytande belopp inom möjligast korta tid insändes till vederbörande länskomite; — att jemväl till alla skarpskytteföreninger i riket utsändas, dels dylika subskriptionslistor till spridning, dels särskild förfrågan om och på hvilka vilkor personer inom orten finnas villiga till inträde i frivillig krigstjenst och om deras antal; : att i den mån anmälningar af tjenliga personer inkomma, dessa bispringas med understöd till resa och utrustning, hvarefter de hvar ifrån sin ort eåsom enskilte resa direkte till Köpenhamn, hvarest de, sedan danska regeringens tillstånd till denna plan vunnits, mottagas af det befäl, som derom blifvit genom centralkomiten vidtaladt. Mycket önskligt vore, om en man med jerkändt anseende — dervid vi tillåta oss ett särskildt nämna öfverste v. Vegesacks namn oo anda fm åa att Afvartana dör mitten