Aftonbladet – 3 mars 1864, sida 2

Hans ton var lugn, nästan låg, men hrerje ord framträdde dock lika klart och tydligt som om det talats genom eit språkrör. tJag har fattat milt beslut, fortfor Vin. cenzo, att fara och slå mig ned sägsom advokat i Turin. Jaså, har du det?4 sade herr advokaten, i det han reste på sig en emula. Tonen i hans röst hade en viss anstrykning af hån, men talarens blick var allt annat än trygg och säker; den tillhörde snarare en person, som var mer än halfskrämd. Vincenzo var också ingen person att leka med, der han stod, hvit ända till läpparne, med håret flygande i vild oorcnins kring tipniogarne och ögonen 2limmande likt eldkol. Ja, det är hvad jag ämnar göra, återtog den unge mannen. Jag torde inte behöfva besvära med de skäl som förrått mig dertill. Ni känner dem redan: ni har medgifvit riktigheten och sanktionerat den genom ert bifall. Till dessa gamla skäl har nu kommit ett nytt, gom ensamt skulle vara tillräckligt att förmå mig att lemna denna ort, Jag har i denna dag haft ett bevis på att bär finnes ett inflytande, för hvilket min hustru visar mera eftergifvenhet än för mitt — en makt som är starkare än min makt öfver henne. Under sådana förhållanden blir det en befallande pligt för mig att befria mig från denna förnedrande ställning och taga min hustru från en så skadlig atmosfer, som verkar så förstörande på äktenskas pets innersta kärna. tFörklsra dig tydligaret, flämtade herr advokaten, haltqväid af oro. PDerför, fortlor Vincenzo, tbesvär jag nu i er närvaro min hustru i namn of den cmhet je hyser för henne, eler, om nödigt är, befaller jag benne i namn af den lydnad