Aftonbladet – 2 mars 1864, sida 3

eom äter upplyfter hvad den en gång nedsänkte, åter sätta våra esker på fötterigen. Då reser hären sig åter, skakar dammet af sig, tågar åter ned till Dannevirke, bygger upp det på nytt och sluter freden antingen vid Eidern eller Elben. Det är denna förnuftets stämma som söger hären, att det nu först och främst fordras seghet och uthållighet, och jag tror mig kunna gå i god för, ett icke en enda nu vill ee kriget slutadt. Derföre har också underrättelsen om ötvergången af Konge ån mottagits med en viss glädje, ty man fruktade att diplomatien hatt en tå väsentlig andel i återtåget från Dan: nevirke, att detta skul!e stanna vid Konge-ån, på det att diplomaterna sedan kunde höra upp med sitt artilleri. hvilket oftast skadar vännen mer än fienden.S Bref från Kolding berätta, att den tyska inqvarteringen derstädes nu är så stork, att staden är nästan alldeles utäteu. Till den 23 Februari hade Kolding måst lemna proviant, men den dagen såg komn unalstyrelsen sig nödsakad förklara, ait staden icke längre kunde prestera mera lifsmedel, emedan man i detta afseende nu vore alldeles uttömd. Inqvarteringsbördan var så stor, att man på många ställen hade inqvarterade 5 å 6 officerare och inemot 50 under: officerare och menige man. — Eno annan korrespondent säger, att Kolding måste, sedan den ej mera kunnat lemna proviant, utlemna 2000 rdr sv. rmt pr dag åt de inqvarterade 3000 man preussare! — Från Middelfart på Fyen skrifves den 25 Februari: Vi hafva nu tyskarne så nära oss, att vi kunna höra dem. Som bekant, ha de uppkastat batterier på S:enderup Strand och hafva derifrån skjutit dels på Fönskov och dels på Fänö, för att, som man säger, se efter, huru långt deras kanoner kunde nå. På en genom Fänösund seglande jakt hafva de skjutit 10 —14 skott, utan att kunna råka. Man säger, att sedan de första skotten skickats efter jakten, hissade skepparen dansk flagg och lät skutan länsa undan. En kanonbåt, som skall ligga i Thybrinds Vik, skall en af de föresående dagarne ha vexlat skott med de tyska batterierna, men utan verkan från någondera sidan.? Times korrespondent vid danska hären, Gallenga, säger om densamma under dess återtåg från Dannevirke: Jag troricke, att någon armå i verlden skulle kunnat visa ett bättre beteende under så många ogynnsamma omständigheter, än det danskarne ådagalade vid detta olyckliga tillfälle. Om nåxot tillfälle skulle erbjuda sig för dem, att få upprättelse för sin förlust, är jag öfveriygad om, att de skola göra sin pligt i dess fullaste utstrickning, och om österrikarne och preussarne hafva lust att begagna hela sin öfverväldigande styrka mot Als, der ställningen är sådan, att de få mindre gagn at sin öfverlägsenhet i antal, kunna de å se, att danskarne ej låta sig så lätt bringes från sina positioner, som öfverbefälet ansåg att det borde ske vid Dannevirke. Hela befolkningen långs vägen och i sjelfva Flensborg visade det största deltagande för de utmattade och lidande trupperna. Hvarje dörr var öppen, och lifsmedel och hjelp af alla slag lemnades öfverallt, hvari man har ett bevis på, att danskarne antingen icke äro så oförsonligt hatade af sina slesvigska undersåter som derag vänner påstå, eller att meosklighetens bättre känslor fått öfverhand öfver den politiska förbittringen. Dannevirkes slopande är beslutadt ooh skall vara utfördt inom 14 dagar. Arbetet utföres af 100 pionierer och 300 bönder från trakten; en korrespondent vill veta, att äfven danska krigsfångar skulle dertill användas, hvilket dock ej gerna är antagligt. Franska tidningen Patrie berättar, att dess under 8 långa dagar4 häktade korresspondent på krigsskådeplatsen i Danmark den 17 Februari fördes till Rensborg och der försattes på fri fot, efter det man tvungit honom att skriftligen förklara, att han icke skulle återvända till Slesvig; man har dock ej återlemnat alla hans papper till honom. Konungen hade den 27 Februari mottagit riksdagens adress, i närvaro af dess samtliga medlemmar, uti den blåa selen på Christiansborg. Landsthingets förman uppläste efter gifven tillätelse adressen, hvarefter Hans Moj:t uppläste följande svar derpå: Min trogua riksdag! Jag tackar eder för edra uttalanden! Jag räknar på eder, på mitt trofasta danska folk. Jag vill stå fast och hålla ut till det yttersta. Jag vill göra allt, för att uppnå en fred, hvarmed Danmark kän vara tjenadt. Jeg vill icke upphäfvandet af den bestående politiska förbindelsen mellan konungariket och Slesvig. TR vill vara en fri konung öfver ett fritt folk. Kri är blott konungen, när landet är esjelfständigt. Fritt är blott folket, när det författomgsenliga tillståndet bevaras och utvecklas, Jag hoppas på den nådige Guden, ätt man en gång med sanning må kunna inrieta på min grafvård: Intet hjerta slog mera trofast för Danmarkt, Gud vare med ederl4 Då kooungen slutat, helsades han afriksdagens medlemmar med ett niofaldigt hurra. UTRIKES, TYXAT ANT