Aftonbladet – 2 mars 1864, sida 3

nosceringar från fiendens sida. Liksom det var österrikarne som lägrade sig framför Dannevirkes center, så är det äfven här österrikarne som fått Uriasposterna framför Dyppel. Det ser ut som om general Wrangel icke riktigt litar på sina preussare, utan vill använda de i det italienska kriget öfvade österrikarne till det farligaste arbetet. Och det är obesiridligt, att det är stor skilnad mellsn preussarne och österrikarne Våra soldater hysa lika stort förakt för de förra, som de ha aktoing för de sednare, och detta med fullt skäl; när vi anfalla med vära starka, skallande hurrarop, tager bin vid de stela, fina preussarne, hvaremot österrikarne stå som en man och lugnat mottaga och besvara ett bajonettanfall. Det vill äfven tyckas, att samma sinnesstämning gör sig gällande hos österrikarne som hos 088; de behandla preussarne, hvilka alltid komma traskande bakefter, för att skörda frukterna, med välförtjent hån, hvaremot de — åtminstone ha fångna österrikare sagt så till mig — äro alldeles förtjusta öfver den lilla danska härens tapperhet; fångarne påstodo, att det är en allmän mening bland de österrikiska soldaterna, att de heldre vilja slåss med fransmän än med oss danskar, emedan vi visa samma dödsförakt som fransmännen, men derjemte besitta en sä stor envishet och lugn, att det icke är möjligt att bringa 0ss i någon betydlig oordning. Preussarne, detta folk, som består af tänkare4, visa en brist på humanitet, som gränsar till berbari. Jag villicke up;ehålla mig vid deras misshandling af slesvigska prester och andra tjenstemän, och icke heller vid att de efter en strid plundra våra sårade, beröfva dem kappor och rockar gzamt derpå låta dem ligga ofta en hel dag och natt ut satta för Februarikölden på öppna marken. så att många af dessa olyckliga antingen frysa ihjäl eller kort efter dö af genom köl: den förorsakad kallbrand. Ett faktum anser jag tillräckligt att visa deras humanitet i dess rätta dager: efter de misslyckade stormanfallen mot Mysundeskansarna lägo många ef preussarnes döda och sårade så nära under våra kanoner, att de icke kunde föras bort; preussarne sfsände derföre en parla: mentär till Mysuondebrohufvudet för ett utbedja eig ett par timmars vapenstillestånd till stt begrafva de döda och bortsläpa de sårade; detta vapenstillestånd beviljades dem: men i stället för att begrafva de döda, togno de blott kappor, rockar, byxor och stöflar af dem och läto dem derpå ligga nakna på marken. De våra voro mera menskliga, gingo derföre ut ur skansarna och begrofvo de nakna liken. Så vidt jag minns, har jag i någon tid ning läst en notis om, att Sverge och Norge ekola sända några militära tjenstemän hit ned, för att studera förplägningsoch medieinalväsendet vid den danska — eller, så som den pu officielt kallas, den kongliga — armen. Sverge och Norge kunna bespara sig sina penninger härför; det enda, man kan lära här, är, huru en krigshär icke bör förplägas och administreras i hygieniskt af seende. Det är icke nog med, att vi lida af den bistra vinterväderleken, vi ha nästan aldrig en blott någorlunda tillräcklig föda. Bröd och afiöning fattas ofta i flera dagar, kött och fläsk levereras till följd af maga sinsförvaltarnes rofferier i så Bmå portioner, ett et ofta knappt nog blir en munsbit per man. Arbetet och ansträngniogarna förde: las så olika som möjligt: 2 srmådivisicner ha icke varit ur kläderna (d. v. 8. i säng) sedan den 19 sistl. December, under det att andra afdelningar hela denna tid legat i goda qvarter i sängar, som officerare kunde atundas dem. Intendenturen sörjer blott för sig sjelf; för hvarje regemente (1600 man) finnas blott 2 läkare, af hvilka den ena är en helt ung student, hvilken knappt förstår att skilja en liktorn från ett skottsår. För hvarje kom pani (200 man) finnes blott en ambulance bär, hvilken man till på köpet aldrig ser till under strid, emedan ambulancesoldaterna vandra omkring på egen hand utsn någon ledning och derföre vanligtvis söka attsörja för sin egen säkerhet. Lasarettsväsendet är ull den grad uselt, att det t. ex. i den stora fästningen Fredericia icke finns lasarettsplats för en enda officer; blir en sådan sjas eller särad, mäste han föras till Fyen eller Köpenhamn. Inqvarteringsmetoden är eländig: iskalla vindar, der den hvassa blåsten och snön tränga in, utgöra soldaternas bostäder; det är derföre naturligt. att bröstinflammationer höra till ordningen för dagen; den arme, man ville bevara genom Dannevirkes nesliga utrymmande, förlorar många flera krigare genom den usla omvårdnaden, än den skulle ha gjort i det största slag. Det är mycket vanligt, att officerarne, då de om morgnarna räkna öfver sitt manskap och sakna en eller annan, få till svar: Jo han her frusit ihjäl i natt! Det väcker ingen förundran, det är så naturligt.