Aftonbladet – 2 mars 1864, sida 2

ecken synes tyda på att till och med Eng-, and är benäget att ombyta politik och an-! aga en värdigare hållning, under ioflytelsen f prinsen af Wales, som icke fördöljer sitt arma intresse för sin gemåls fädernesland. så fali skulle väl icke heller Sverge ute lifva, och det naturliga förhållandet melan broderfolken inträda, att man ej längre nsåge sig böra undvika hvarsodra, Så unda har man här i Paris bemärkt, att det idigare umgänget mellan danska och sven ka beskickningarne under de sista två må iaderna varit efbrutet. I hög grad anmärkningsvärd är den tillagonde oenigheten mellan tyskarne sjelfva. wvilken synes föra antingen till ett allmänt srig eller till en fullständig undertryckning sf iet tyska rörelsepartiet. Att Danmark skall örblifva i besittning af Slesvig synes ru n-ra troligt; dock under vissa garantier. Med bänseade till Holstein, som grefve Man: derström så vackert och löftesrikt kallade den danska kronans skönaste juvel, antages väl icke detsamma, ehuru man ej vet hvad deraf skall blifva. Preussen vill gerna hafva det; men det tyckes som om Holstein sjelf lika litet ville vara preusiskt som danskt; och andra tyska och icke tyska stater tyckas ej unna Preussen denna utvidgning. Om hertigen af Augustenborg är der neppeligen på allvar fråga, trots den Denkschryt på sju och fyratio foliosidor som den bayerska ministern von der Pforoten har utarbetat om hans successionsrätt. Han synnes helt och hället hafva nedsjunkit till ett vil jelöst redskap för de olika partierna. I Frankfurt understödjes han som en häfstång mot Preussen; och Preussen låter honom proklemeras i Slesvig af nyhetslystna qvinnor och hurrande gatpnjkar, för att med tiden pensionera honom eller begagna honom som mansequion. Att koappast någon på allvar kämpor i hans intresse, ser man af det ytterliga förakt, hvarmed han omtalas i de reaktionära — berlinska regeringsorganerna. Dessa påstå att han ej eos i Holstein har nägra verkliga sympatier, utan föraktas af de konservativa för de penningar han mottagit; för det han ej protesterat före Fredrik VII:s död; för det han umgås med demokratien, oaktadt hans familj, säsom bekant, har stränga aristokratisk. åsigter, och ändtligea för d.t han friar för gunst och hjelp hos kejsar Napoleon. Nyligen uppmavede Kreutzs Zeitung till att strax desavouera denna pretendent, som i ryggen på de kämpande dritver ett mera ömkligt och barnsligt än farligt spel, som stödt på omstörtnivgspartiet tror sig kunna betrakta resultatet af kampen som sin tillhörighet.? Samtidigt omtalas han som ett Cnödvändigt ond.4 af de holsteinska demokraterna på en församling i Hamburg och mottager en judasvisit i Kiel af sin kusin, prinsen at Preussen, den besegrade från Mysunde (Le vainen de Missunde). För så vidt dan. skarne ännu någon tid hålla ut, torde utan tvifvel Augusteoborgarn försvinna som en bubbla i händelsernas Maletröm. STROKE AN