Aftonbladet – 2 mars 1864, sida 2

et utan att lata imponera på sig Deslote 2 för dess upprätthållande. Om deremot sterrike och Preussen, ionan det miliira angreppet egde rum, hade antagit e fyra makternas, Englands, Frankrikes, ysslands och Sverges garanti för författingens återtagande, då kunde riksrådet pnu utan att bryta mot sin värdighet hafva fvit efter och således nödgat de tyska akterna att uppskjuta sina egentliga planer H ett lägligare tilltälle. Ty dessa satte sig aturligtvis ej i rörelse och gjorde ej så oerörda anstränguingar för att fi en förfatiing upphäfd, men de ville till hvarje pris atva krig, dels för att gifva ett prof påj! eras armåers duglighet, och sålunda gifval! eras egna missbelåtoa undersåtare något nnat att tänka på, dels i det hopp att alleles tillintetgöra den danska armen, och åledes i hast kunna diktera freden och förepga de läng. önskade 2ränsförändringarne. Jetta såg man redan vid de sista under andlingsrne då de visade sig så märkvärigt angelägna om att framkalla en anledning ill krig, att de medgifvanden, som gjordes rån dansk sida, i stället för att vara dem ärkomna, påtagligen voro dem misrhagliga. )et såg man sednare af den häftighet, hvarned de förföljde den flyktande fienden, hvilet tyder på harm öfver felslagna förhoppingar och fruktan för att det så länge elfertraktade bytet skulle slippa dem ur hänlerna, Hvad kan man nu vänta sig som följd af lessa öfverr skande händelser? Optimister, ådana som La Presse, hade brådt att förut äga utgåugen och lemna en solution. De örmenade, att danskarnes ätertäg nödvänligt skulle föra till en kongress, der Dannark sjelf skulle renoncera på Londontrakaten. Eme!lertid böra de a!laredan ha inett sitt misstag. Den franska regeringen ich dess hufvudorgan håller sig tyst och ärglös. En del tidningar, som icke tega ägot parti i den politiska frågan, såsom Journal des Debats, tala om Halsteins afträ lande, andra om allmän omröstoing i Slesvig och skandinavisk union, De flesta mena uti svårigheterna för tyskarne först då skola egynna, när de äro fullständiga herrar i Slesvig och hafva eröfrat Als, hvilket dock inou kan dröia en stund. Och innan detta skett, vill man ju hvarken fråa den ena eler andra sidav höra talas om ett vapenstillestånd, som dock är vilkoret för all un jerhandling. Danskarne mena med rätta att det dock svårligen kan gi dem värre; och måhända är det en lycka att händelserna tvinga dem att handla och fatta sitt beslut att frigöra sig för den farliga tilliten till Englands beskydd och den icke mindre tarliga till den Hallska uppskofspolitiken, som nu har visat sin fullkomliga vanmekt. Tiden är nu ione att fatta ett afgörande beslut, att handla och underhandla med kraft och utan uppskof medan änvu ars n är under vapen. Med hvarje dag utveckla sig händelserna på ett sätt, som lolvar att blifva vynnande för Danmark. Spänningen i Hol stein och Frankfurt mellan de tyska småmakterna och de stora är ju en ren vinst för Daomark; ty de medlande makternas vigt bliver nödvändigtvis större, ju mera det visar sig, att i Tyskland ej finnes någon bestämd auktoritet, med hvilken man på allvar och med säkerhet för framtiden kan underhandla. Till och med mellan de två stormakterna är enigheten temligen vacklande, då Österrike, efter hvad som tförmenas, äanu håller sig till Londontraktaten och Danmarks integritet samt bestämd: vill motsätta sig Holsteins annexion till Preus sen, medan denna sista makt i sitt svar till lord Palmerston tyckes vilja undvika alia förklaringar och löften, som skulle kunna i ringaste hänseende binda händerna på den germaniska inkräktningslystnaden. Emellertid närmar sig våren och den dag, då dramats förveckliog skall ha kommit till en sådan höjd och spänhing, att den gallske slioxen ändtigen torde fiona för godt att låta slöjan fal!a, vexla dekorationer och öppna utsigt till ena upplösning af den förvirrade handlingen. Kanske ock att denva dag är ännu närmare, om nemligen de allierade, hvilka i den stund då detta nedskrifves berättas redan stå med ena foten iJut land, besluts sig för att taga steget fullt ut och såiunda kasta handsken åt hela Europa. Att anordningar blitvit gjorda för att i största hast kunna, om förhällandena så skulie fordra, förflytta betydande iranska trupp massor till gränserna är ej längre någon hemlighet. Medan de två regeringsorganerna Constitutionnel och Pays, som närmast representera inrikesministeriet. ännu hälla sig lugna oe neutrala, så uppträder deremot La France, utrikesministeriets organ, mer och mer djerft i sica sympauer för Danmark och förklarade för ett par dagar i en ariikel, som nästan liknade ett manifest, att Frankrike inom kort torde anse sig böra gifva efter för Eogiands uppfordringar och förena sig med detta i ett uppträdande för Dan marks sak. Måbända skola ock de röster, som ljuda från Italien, bidraga att hastigare än man förväntar väcka Napoleon ur hans skenbara likgiltighet. Under tiden väcker danskarnes modiga uppträdande vid Dyppel och Als en icke ringa tillit, och Preussens despotiska framfart genom att arrestera och missbandia dan ska prester och franska korrespondenter fram. kallar allmän harm; hvaremot österrikarne visa sig i en fördelaktigare dager. Man be gynner tro, att Danmark dock tiil slut skulle kunna gå segrande ur kampen, alldenstund RR ne en TE alla svårigheter voro derigenom undanröjda. Du vet att han tycker om Turin, och så gör ju äfven du.? . Ja, visserligen, then båda tycka vi bäst nn CK a