Aftonbladet – 2 mars 1864, sida 1

föll Vincenzo såsom ett obestämdt svar på d2 veka och varma känslor som arbeteda I hans egen själ. Han fortfor derför: Har jag rätt uti att tänka, min söta Rosa, att du inte blifvit fullkomligt likgiltig för mig? Du har fullkomligt rät, sade Rosa, tendaet ett du kunde ba klädt din fråga i en mindre blygsam form.4 Jag skulle varit af en bra sangvinisk påtur för att formulera dec på annat sitt. Men det är emellertid inte detta som jeg nu skulle vilja tala om. Jag ken således taga för afgjordt sit du ännu hyser något litet intresse för mig — nog stort, till ex., till att förmå dig att göra en liten uppoff: ring, för att afvända en fara ifrån mig. Utan tvifvelf, sade Rosa; Snaturhigtvis uader förutsättning att faran är verklig. CJag lemnar detta till ditt eget bedömande. Betrakta mitt snsigte, Resa. Ser jeg väl ut som en person vid god helsa? hö kom ihåg en sak — föröd.lsen på ytan är ett intet mot den invärtes förödelsen. Jeg börjar bli sjuklig och led till lynnet; detta är den dubbla fara från hvilken jag ber dig rädda mig. AP allt mitt bjerta, ifell jag han4, sade Rosa. som nu för första gången märkte det förtidiga sorgtärda uttrycket i den unge mannens ansigte. Hvad är det du önskar att jag skall göra? ? tHjelpa mig ur en ställning, som är skadlig både för kropp och gä — bjelpa mi att i stället för detta paralyseraunde tillstån af tvugZen sysslolöshet sätta det helsosamma reimedletaf en passande sysselsättning.4 Med andra ord, sade Rosa, Zdu der mig förnya det experiment som så fullkome ligt misslyckades och som enligt all sannolikhet åter skulle lika totelt misslyckas.s