Aftonbladet – 2 mars 1864, sida 1

ROMAN I TVENNE DELAR Ar GIGQVANNI RUFFINL (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. ft.) Nu var denna orsak ganska lätt att finna, isynnerhet af en förblindad gammal man, som var ifrig att finna en anledning som ej stod i något slags förbindelse med det der ömkligs och löjliga fallet, hvarpå Viacenzo säkerlige: icke utan sina särskilda skäl lade så mycken vigt. Ett ohelsosamt klimat, en otilfredsställd längtan efter hemmet, en upprörd sinnesstämning, härrörande af ständiga tvister, allt detta hade Rosa genomgått. och allt detta var utan tvifvel mer än tillräckligt att förorsaka olyckan. En af läkarne, som skötte om Rosa, hade slutligen förmåtts att medgifva, att alla dessa förenade omständigheter möjligen kunnat fframkalla en sinnesoro hos modern, som haft en skadlig inverkan på det ofödda barnet. Detta medgifvande cmfattades med synnerlig ifver af herr advokaten. Den hade en trefaldig fördel i hans ögon. Den gaf honom först och främet en konkret verklighet att hacka på. om så beböfdes, i stället för en ofattlig och oansvarig hemlighetsfull orsak; den un danröjde en gång för alla den löjliga och falska uppgiften rörande fallet, samt lemnade honom i handom ett ypperligt vapen medelst hvilket han kunde parera alla möjliga framtida försök att skilja honom från hans dotter. Hade dessa fördelar någon andel uti hans 8 Se A.B, nr 1-—17, 19—34, 36—41, 43-46, 8 och 49.