Aftonbladet – 2 mars 1864, sida 1

Den milda vintern hade visat sig såsom en förträfflig bundsförvandt till läkarens föreskrifter. Vid medlet af Februari 1856 var Rosa nästan alldeles återställd; frisk luft och kroppsrörelse var allt hvad hon behöfde för att återfå styrka och färg; kort sagdt, för att göra henues tillfrisknande fullständigt. Vädret var ypperligt, solen redan varm. Hvarföre skulle de inte derför skynda att, inom en månad eller så, återvända till palatset? frågade berr advokaten. Ibella hade blifvit honom förhatligt; bans tillfälliga förbund med den aflidne mearkisen del Palmetto hade gjort honom impopulär hos hela den ultraliberala delen af den uppväxande generationen ; hans nuvarande affall bade aflägsnat många af det moderata partiet från honom; äfven flera af hans gamla vänner undveko honom. Och så sakvade han don Pio, havs favoritläkare lör själ och kropp. Läkarne gjorde inga invändningar mot bans förslag; Rosa var helt förtjust; Vincenzo sade ingenting, men såg allt annat än belåten ut; och sålunda flyttade man med görligaste första tillbaka till Rumelli. Rosas första omsorg, sedan hon pligtskyldeligen biktat och anzammat nattvarden, var att på madonnans altare nedlägga ett tack. otfer för hennes bistånd vid tillfrisknandet, bestående af ett stort lindadt barn af massivt silfver, hvarmed följde en rik uppsättning af full presterlig skrud från henve och ett par altarstakar af silfver från fadern. Dessa gåfvor öfverlemnades med stor ståt, under allmän klockringning, och gåfvo anledning till en liten extra fest i byn, i det alla både upga och gamla samlade sig för att blifva vittnen dertill. och hura den unge fruni palatset blifvi: återställd till helsen. Rosa var uppriktigt äl skad och aktad af sina fattigere grannar; keller hate den partiella förlust af populs