Aftonbladet – 2 mars 1864, sida 1

framställning till läkaren? Gåtvo de någon ökad vigt åt den slutsats som drogs af lä karens medgifvande? I fall han leddes der af, skedde det dock utan att han visste det. Om en enda sak hade han ett dunkelt med vetande — att han kanske hade behandlut Rosas fell alltför lätt, i betraktande deraf att hon följande dagen hade måst hålla sig vid sängen; bäraf något af hans ifver att öfvertyga sig sjelt och andra att detta icke haft och ej kunnat hafva något skadligt inflytande på henne. Vincenzo å sin sida — som naturligtvis hade längtat lika mycket efter ett barn, som herr advokaten efter ett barobarn, och som dessutom hade sina särskilda skäl hvarför han önskade ett sådant — Vincenzo, säga vi, kände sig på det ömmaste sårad af detta tillintetgörande af alla hans förhoppningar och kände sig äfven, mer än förnuftigt och billigt var, förbittrad på honom, som hede varit uppbofvet dertill. Ty utan Rosas fruktan för alt oroa fadren kunde man parera tio mot ett på alt detta ej hade händt. Vincenz0o hade visserligen allt för mycket förstånd för att göra svärfadern ansvarig för ett resultat hvartill denne mot sin vilja gifvit anledning; men det oaktadt kunde han inte annat än hysa en känsla af bitterhet mot den man, utan hvilken deita resultat efter all sannolikhet ej skulle egt rum. Stora eller små, hafva vi alla det gemensamt med barnen, att vi äro färdiga att anklsga stenen öfver hvilkeu vi stupa. Vincenzo var följaktligen sllt för uppretad för att finna sig uti herr advokatens öfverlägsna miner och retsamma sätt; skarpa skärmytslingar egde dagligen ruta, vanligtvis i Rosas frånvaro; de flesta föreföllo newmligen vid middagsbordet, dit bon icke på wänsga veckor kunde komma.