Aftonbladet – 1 mars 1864, sida 4

ka värdshuset, som dock låg längre bort, gaf ram 1 rdr 35 öre, hvarmed åkaren ej ville åtWöjas, utan begynte träta och pocka på mera. Den oförskämdheten af stadens åkare lärer nu ara vanlig, att om af 2 personer, som skola ka, den ene, som gör beställningen, vid stationen sätter sig i äkdonet, för att komma ill hemtningsstället, åkaren fordrar betalling för 2 ne kurskörningar, ehuru det icke; ir mera än en). Förklarande åkaren, att: an ej kunde få drickspengar, när han var oförI nöjd och obillig, aflägsnar jag mig jemte resxamraten; men när vi hade gått ett stycke ut åt j andsvägen, kommer åkaiven körande efter 058 samt rusade ifrån åkdonet emot mig och fattade j nig i kragen, under ryckande fram och tillbaka och svor, att jag icke skulle komma ifrån stället, förän han fick hvad han fordrade. Jag hvarken ville nyttja min käpp eller smutsa mina händer på den oförskämda menniskan. men varnade honom tydligt för följderna af hans uppförande. Han akstod dock icke eller släppte mig. Oaktadt mitt protesterande gaf min reskamrat åkaren den begärda öfverbetalningen, för att förekomma ytterligare obehagligheter på öppen landsväg en sabbatsdag. anledning häraf yrkar jag å samma åkardräng böter efter lag 1:o för fordrad och emottagen betalning utöfver åkartaxans bestämmelse, 2:0 derföre att han öfverfallit mig och länge hållit mig fast, ett beteende något beslägtadt med rån i smått, 3:0 derföre att detta skett på en söndag och således för sabbatsbrott. Den mi möjligen tillkommande andel af böterna äfven som 75 öre, hvilka åkaren torde kännas skyldig återbära, öfverlemnas till poliskammarens förfogande Ansvar borde äfven yrkas å den råa menniskan för djurplågeri, emedan han utan behof, oaktadt flera varningar utaf mig, oipphörligt piskade på sina hästar. Stockholm den 29 Febr. 1864. J. W. Beckman, e komminister.4 Å förenämnde skrift fanns en resolution, undertecknad af stadsfiskalen Kock, genom hvilken åkardrängen Pehr Adolf Johansson, vid hemtnings påföljd ålades inställa sig. Då målt påropades kommo parterna tillstädes och förklarade åkaren, att han ej begärt en skilling öfver taxan, ty han hade kört 2:ne kurser och ville ha betalt för dem. Han påstod, att han varit höflig mot de åkande, men då hans nuvarande motpart ville gå, utan att betala fullt, hade han fattat honom 1 kragen, uppmanande honom att säga sitt namn. Ah, han kände mig mycket väl, inföll komminister B., hvartill åkaren svarade: Nej. jag försäkrar vid min heder, att jag aldris sett den karlen förr! Polismästaren sökte nu göra begripligt för hr B., att åkartaxan var sådan, att om man ville åka kursåkning, såsom nu skett, man ej fick sätta sig i och åka från stationen till hemtningsstället och stanna der, utan att betala, hvarpå hr B., högligen förargad, svarade: Jaså, tolkas åkartaxan nu för tiden på det sättet i poliskammaren, dä vill jag ej ha med polisen att skaffa, utan ber att få rekommendera mig, då jag dessutom finner aft ej hans våld mot mig eifras.4 Men komministern ville ju ej säga honom sitt namn, hvilket åkaren var berättigad att få veta, och det har ej förekommit något annat mot åkaren än att han då fattade komministern i kragen, anmärkte polismästaren, tilläggande, att det är önskvärdt och bra att folk hålla efter åkardrängar då de förgå sig, men att i detta fall syntes karlen ha rätt. Nej han har orätt, menar jag; emellertid ber jag att nu få rekommendera mig hos polisen, yttrade hr B., aflägsnande sig, synbart missnöjd öfver den förmenta orättvisa, som han ansåg por lismästaren göra sig skyldig till vid åkartaxans tolkning. — Jönköping den 27 Febr. Göta hofrätt har förordnat v. häradshöfdingen, G. Holm, att såsom särskild ordförande i Åmåls rädstufvurätt handlägga bruksegaren Åbergs konkursmål och dermed sammanhängande tvistefrågor, hvaruti ordinarie ordföranden är jäfvig. — Östersund den 24 Februari. Häktade förre bruksegaren J. F. Roos, åtalad för bedräglig konkurs jemte å heder och ära gående tillvitel ser och beskyllningar emot kronofogden Söder berg samt dennes försåtliga öfverfallande å all. män väg med hugg och slag, har af Svea hof. rätt blifvit dömd att mista äran, böta 200 daler silfvermynt med 100 rdr rmt eller, i brist af till: gång dertill. undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt hållas till straffarbete i sex år. Hvarjemte Roos är ålagd att utgifva åtskilliga kostnadsersättningar.