Aftonbladet – 1 mars 1864, sida 2

var icke mindre bedröfvad än Viacenzo; och nio tiondedelar af denna känsla uppgick i den förtrytelse emot mågen, som grodde i hans bröst. Ty hade han icke här ett påtagligt och ovedersägligt bevis på att hans ovärdige måg med berådt mod hede lekt med svärtedern3 känslor, genom att ständigt framställa Rosag helsa såsom förträfflig? — Alla försäkringar, som Rosa, trogen sitt ord gaf honom, att Vincenzo icke talat annat än sanning voro utan ringaste kraft och verkan; och detlöfte, hon aftvang honom, att icke ställa bennes man till ansvar för ett inbilladt fel, tjenade endast till ett ingifva herr advokaten den föreställningen, att allt hvad hon sade, förestafvades af en blind ömhet, och var ämnadt att öfverskyla den brottsliges skuld. Det var i en sådan sinpesstämning som svärfader och måg vid middagen för första gången sammanträftade på iu mean hand. Butter, dryg och uppblåst, visade den ena på ett utmanande sätt sin vrede; naturlig, återhållsam och uppmärksam . på sig sielf, höll den andra sin sluten nom sig, Låsad kraft och verklig, stodo här midt emot hvarandra, färdiga att drabba illsammans, För en siund gjorde knifvarnes och gafflarnes slammer det enda afbrottet tyginaden. Slutligen utbrast den gamle werra: Har du förlorat målet?? ?Jag väntade på att det skulie behaga er utt talaX, sade Vincenzo. En psus. Det är åtskilliga strofer i ditt sista bref rån Chambery, återtog herr advokaten, tötver hvilka jag vid tillfälle gerna skulle vilja ha en förkla SAF allt mitt bj , sade Vincenzo, ifrigt ipptagande den kastade handeken. Jog är ill er tjenstt f