Aftonbladet – 1 mars 1864, sida 2

Om han bade stupat på en länge efter. sökt skatt, skulle den hastiga blixten ihans öga ej kunnatuttrycka ett lifligare nöje. Hen advokaten kände sig helt ekrämd och sökte slå reträtt. Iate vu, inte pu, sade han i sin mest värdiga ton. SVi göra bäst uti att för ögonblicket undvika alla retsamma ämnen. Jug är redan förut tillräckligt upprörd. Det smärtar mig att höra det, sade Vincenzo. Jag kan emeliertid omöjligen förstå huru mitt bref kan gifva ämne till en reisam tvist, eller i allmänhet till någon tvist alls.4 Men jag gör det, och det är tillräckligt, sade herr advokaten sträft. Må så vara. Tulåt mig derför attsäga, att jag erinrar mig hvarje ord i mitt bref.4 Vi få väl se det vid tillfälle. Ajla tina stolta och stylva miner skola inte lyckas att locka mig till en träta. Min stackars flickas lidande skell inte bli förökadt genom återverkan af hennes fors upprörda sinnesstämving. Jag käoner den konsideration jag är skyldig hennes tillstånd, om också andra inte göra det. Vid hvilket tillfälle eller på hvad sätt har jag brustit i deo konsideration jag är skyldig min hustru, vare sig i hennes friska eller sjuka tiilståad?4 frågade Vincenro i luga ton, med biicken oafvändt fästad på herr advoketen. Jag har inte nämnt något namn, eller hur? Hvarför tar du åt dig mina ord?4 Emedan i frasen, fom också inte andra göra det4, ordet andra inte geraa kan ha afseende på någon annan än mig. Vägar ni påstå att ni inte menade mig? Vågar!S opprepade berr advokatea med. sia mest storartade och förkrossande mio. Jag skulle tro att du borde begagna ett