vv Pcdan ankom Ul regemeniet et godt vagnslass med packor, innehållande socker, ost, smör, korf o, 8. v. från de omtänksamma mödrarne i hemmet; intet deraf har kunnat utlemnas; det måste ligga och ruttna och likväl städse föras med regementet, intill dess adressbrefven anlända, hvilka genom en oskyldig glömska å fältpostens sida ännu ligga -qvar i Sönderborg. Från Söoderborg skrifves den 21 Febr.: Det är i dag söndag. Fjorton dagar hafva förrunnit sedan den söndag, då vi, utmattade, utvakade, utsvultna, nedtryckta, ryckte in här i staden, efter att hafva uppgifvit den ställning, vid hvilken allas hjertan hängde, och lemnat landet öppet för fienden. Det her verit tråkiga fjorton dsgar, utan lif, uten den dramatiska effekt, com annars tillhör fältlifvet, endast betecknade genom småträffningar, hvilka ej hafva nå gon betydelse och blott skola ihågkommas af dem, som deri hafva förlorat en och annan kär enförvandt eller vän. Det har för ermån varit hviiodagar, dock icke sådana dager då man med nöje njuter hvilan, emedan den följer på en vä! utförd handling och således äfven bar en viss själsprägel, utan dagar, då hvilan tränger sig på en som en rent fysiek nödvändighet och hvilka derföre olömmas på samma gång de väl gått till ända. Det har i viss mån äfven varit arbetsdagar, emedan de begagnats till ställningens förbättrande och fulländning, till förberedelser till att möta stundande angrepp, men deras förnämsta drag har varit tråkighet. För ett par dagar sedan berättade invånarne i Sönderborg, att Wrangel förklarat sig skola spisa middag bär som i dag; det löftet har han icke hållit, ja, ej eng försökt att hålla. Jag begaf miz i dag till kyrkan, för att ee, om der hölls gudstjepst. Kyrkan var öppen och jag steg in, men den syn, som här mötte mig, var ej särdeles högtidlig. I den med gamla nampsköldar och sniderier rikt försedda kyrkan — hvarest alla inskrifter å stolarne äro på tyska, bär i denna rent dan: ska stad! sorgliga minnen af forntida därskap! låg balm utspridd öfver hela golfvet; i choret, i stolarne, öfverallt gingo, stodo, sutto och lågo soldater. Qvinnor och pojkar gingo omkring och utskänkte kaffe, bränvin och öl; der tog en soldat sin middags lur, här voro några samlade kring sin soppskål, allt var i oreda. Man har måst lemna gudstjensten äsido, för att skaffa vårt folk tak öfver hufvudet, och kyrkan hyser två kompanier af 10:de bataljonen, hvilka här hafva ett lugnt qvarter, derom vittnade den varma luftström, som slog emot mig, då jag trädde in i kyrkan. Vi hafva i dag fått flera främlingar hit. Sålunda har en korrespondent för Daily Telegrapb, hvilken förut varit hos våra fiender, men liksom korrespondenterna för de öfriga engelska tidningerne måst lemna det tyska lägret, emedan mean ej velat visa dem ett sådant tillmötesgående, att de kunnat till något gagn qvarstanna derstädes. Hit har äfven kommit en fransk ingeniör, baron Arnoult de la Riviere, hvilken som åskådare deltagit i Krimkriget och nu önskar se och bedöma vår krigsduglighet. I Berlingske Tidende4 läses denna uppsalls om pansarfurtyget Ro!f Krakes expedition till Egernsund: tDenna kamp, som utfördes at pansarbatteriet Rolf Kroke. är den första strid, som levererats i Europa af ett egentligt pansarskepp (ty de flytande baiteriernas belägring st Kinburn under Krimkriget var blott att anse för ett profstycke), och den förtjenar derföre väl uppmärksamhet, så mycket mera som den visat, att Rolf Krake, oaktadt alla de invänningar som gjorts emot densamma, skall bli ett oskattbari vapen under det olika kriget mot Tysklands samlade armåer och sporra oss till att så bastigt som möjligt fullborda de andra pansarfartyg, eom marinen har under arbete. Fienden bade slagit en bro öfver det smala Egernsund, för att skaffa sig tillträde till Broagerlandet, ett tillträde som annars blott kunde åstadkommas öster om NybölNor, öfver den föga mer än en fjerdedels mil breda, tungan melian det Nor och Venningbond, just på detta ställe, der våra förposter utanför Dybböl stå uppställda. Besgittoingen af Broagerlandet är ej uten betydelse för fienden, emedan han från dettas ostkust har fri utsigt till Als, Höruphav och det pydtiga inloppet till Alssund, samt gerom uppkastende af batterier på detta ställe väsentligt kan besvära krigsskeppens fria rörelser, ja, med sina längt skjutande kanoner kanske till och med kunna nä öfver till Sönderborg. Det kunde derföre anses vara af vigt, att fienden icke finge fast foti Broageriand, och alldenstund han, om bron vid Egernsund blef förstörd, så att blott kommunikationen öfver Nyböl vore möjlig, på nämnda landtunga skulle befinna sig i en fullständig Cul-de-sac, mäste man försöka att spränga denna bro. Innan Rolf Krake anolände till Bönderborg blef derföre Absalon afsänd till rekognosceriog i Flensborgsljorden, för gtt iakttaga fiendens rörelser och mfligen förhindra hans övergång öfrer!