Aftonbladet – 27 februari 1864, sida 2

plånas från Kuropas karia, emedan Daumark blir en lika så god kund efter som före delningen. Att traktaten är bruten, derom kan iotet tvifvel uppstå; och de tyska makterna erkänna icke längre konung Christians arfsrätt, och lemna pu helt öppet det understöd, som de förut i hemlighet gålvo, ät d-ntroi löse furste, eom samtyckte till fadrens tförsäljniog at sina fordringar, och som nu förkastar vilkoren, men behåller pengarne. Men den engelska regeringen bar gjort rakt ingeating för att förhindra denna våldsbragd. Den har icke ens förskaffat sig någon geronti, att Österrike och Preussen vilja utrymma Slesvig så snart som de finge sina fordringar uppfyllda. Den har med hotelser förmått Danmark att följa sina råd, men lemnat Tyskland valet fritt emellan att följa elier att förkasta dem. Der forefanns ingenting liknande ett hot, med de farliga följder, som kunde uppkomma af traktatens brytande. — Denna traktat afslöts med England likaväl som med Danmark, och en kränkning deraf berör värt lands ära, Det ir visserligen icke första gången som våra tjenster blifvit ringaktade; men ännu tro vi dock icke, att engelsmän blifvit så förhärdade emot förnärmelser af denna art, att de kunna bära dem med lugn; de ha ännu icke lärt att täligt fördraga förlusten af det moraliska inflytande, som England en gång egde på kontinenten; de ha ännu icke lärt att tåla Europas speord, som t. ex. att Eagland skäller men biter icke, och att Evglavd väl förs föra krig med Brasilien, Kima, Maocrierna på Nya Zeeland och de hedniska Hinduerno, men icke vågar draga svärdet mot fienden nära sitt eget hem. — Patrie innehåller följande bref fiån dess korrespondent, br Eugene dArnvoult, rörande dess arrestering af Preussarne i Slesvig. Skrifvelsen är daterad Flensborgs fängelee den 114 Februari, Jag anhåller till en början att ni ville gifva den största möjliga offentlighet åt detta mitt bref. Jeg reste från Kiel tisdagen den 9 den Des på morgonen, för att i likhet med hvad en mängd invånsre dagligen göra, besöka Myevundes ruiner. Onsdagen den 10 arresterades jeg i vämnde ort af en preussisk officer. Jag visade bonom mitt pass, viseradt för Kiel, Slesvig och Hamburg. Han påstod sig icke behöfsa förstå mig, tilläggande, ait jeg borde tala tyska i stället för italienska. Han bemäktigade sig mio portfölj, som han öfverlemnade åt en löjt vant, hvilken jemte två soldater ålades att föra mig till Slesvig. Sålunda eskorterad. tog jag plats på en dansk artillerivagn ; det snöade starkt, en skarp vind blåste och j hade för att skydda mig ingenting annat än mina vanliga kläder. Så tliryggalade jag de fem milen emellan Mysunde och Sleevig. Anländ till sistvämnde stad fördes jag till Gottorps slott och öfverlemoades åt officerare af den österrikiska generalstaben. Dessa herrar emottogo mig med hjertlighet, men knappt bade de fått höra mitt namn. förrän en öfverstelöjtnsnt gaf mig tillkänna att jog måste genast föras till Flensborg. Ka uttrycklig order från marskalken Wrangel hbede för tre dagar seden anländt till Stes vig, hvaruti föreskrefs, att jag skulle arresteras, eå enart jag visade mig i Slesvig, semt att jag ofördröjligen borde föras till Fleneborg. De österrikiska officerarne gjorde allt sitt till för att förmildra min belägenhet. Jag var genomblöt af snövatten; mitt hår var fullt med istappar. De Jäto upptända en stor brasa och servera mig med en må! tid, så god som lokalen medgaf. Kl. 10 på aftonen fick jag i 15 graders köld ta plats på en öppen kärra, åtlöljd af en officer och 2 soldater. Man gaf mig ett gammalt täcke för att betäcka mina ben. Afståndet irån Slesvig tili Flensborg är fex mil; vi använde derpå 5 timmar; sö eländig var vägen. I hvarje ögonblick stegrade-sig hästeroe, förskräckta ef de snömassor, som voro hoppade på vägen, Det var ett underverk alt vi kunde komma fram till Flensborg utan äfventyr. Men af denna. förfärliga natt har jag qvar en helsinflammation och en förfrysning af bögra stortån som gör allt gående ytterst smärtsamt och nästan omöjligt. Anländ till Flensborg, sattes jag i fängelse uti en kammare, öppen för alla vindar. Jag lyckades emellertid erhålla en smula halm och ett däligt täcke, Jag befinner mig sålunda här i fyra dagar utan linne, utan kläder, emeden alla mina saker äro qvar i Eckernförde. Allt hvad jag af kommendanten på platsen -— den enda person som jag hittills fått se — kunnat erfara, är att jag blifvit under kastad denna bebandling på grund af de korrespondenser, som jag skrifvit till Patrie och Nation, och derföre att man på sednare tiden sett mitt namn i Sicele under följetonger, inoehållande förnärmligt tal emot preuegerne. Och några andra skäl kunna i sjeltva verket icke anföres. Min portfölj innehåller utom mitt pass en massa jernvägsfribiljetter, ett bref från konungen af Hannover, och hundra gudra papper, som bestyrka min identitet. Det är elltå al hämdkänsla, som man behandlat mig på detta sätt. Ett varnande exempel för korrespondenter, som kunna få lust ett reså i Preussen. Dagligt Allehenda innehöll i går några, dels egva dels frän annat håll hemtade, ut gjutelser emot oss, med anledning af den danska frågan. Vi skola, med anledning häraf, lemna en fullständigare ötversigt af hvad anm Khliföit halant röärtanda TÅR