Aftonbladet – 27 februari 1864, sida 2

väl om ex så obetydlig varelse som Vin cenzo Candia dör at ett brustet hjerta? Ni ja, dt må så bli, så alt andra må få si vilja fram 14 Detta är tokiga och syndiga! ord, sade Barnaby, de första som gått öfver din: läppar, hvilka jag hört. Du måste verkl gen vara bra olycklig för att kunna tala så och det till din äldste vän.4 4Ja, det är ni, Barnaby, min äldste och trognaste vän — förlåt mig!4 sade Vincenzo ångerfulit, fattade den gamle mannens hand och tryckte den hårdt mot sitt bröst. SAck, Barnaby, du vet inte genom huru många sår dejta stackars bjerta blöder — detta är min ursägt. God natts Vipeenzo hade stannat ute till dess han såg ett svagt ljasskimmer sila sig utgenom jalusierna för hans svärfars sängkamimarfönster. Han var ny tomligen säker att finna ein Hustru ensam. Han skyndade upp i hennes rum och fann hence redan liggande. Du stötte dig då du föll, sade VinCepro. Nej bevare, sade Rosa hastigt. tet är inte värdt att neka till det, fortfor Vincenzo. Jag såg på ditt sätt att gå att du hade stött dig. Jo, obetydligt, högst obetydligt, det kan jag försäkra digt, sade Roza. I morgoa käaner jag helt säkert ingenting utaf det.? Jag vill hoppas dett, sade Vingenzo: men i din belägenhet bör inte öns den minsta skada vanvårdag eller försummos. dag skollo sova mera lugnt, om du ville tillåta mig att gå och hemta en läkare 6 Nej, för Guds skull! utropade Rosa förskräckt och sawute sig upp i sängen, gör för Guds skull inte det. appa skulle bli så orolig — han är det allaredan. För att bespara din far någon liten oro, har du ingen rättighet att riskera dia egen och ed annan varelses helsa. Detta är en fråga i hvilken du måsto tipsa mig ha en röst. Jag mäste verkligen gå. ENG, gör det fate, jag besvär dig derom,