Bänkplats I kyrkan. Hved förstås med en kyrka? En ofreotlig byggnad, tillgänglig för alla, hög och låg, fattig och rik, hvilka der, skilda från dagliga bestyr, kunna i all ödmjukhet egna några stunder åt andakt. Öfverensstämmer det med kristlig anda att hålla platserna i kyrkan fela för penniggen? Visst icke! men det är ett sätt att skaffa rangen, börden och rikedomen ett på förhand gifvet företräde, att släppa den sist komne främst och att hälla den tattige vid dörren, eller helst utanjöre. Den inkomst kyrkan drager af bänkplatserna skulle visserligen kunna uttagae at församlingen jå snnat sätt, men ett af kyrkorådens prerogativer försvunne då. Huru så? Den of kyrkorådets medlemmar som har bestyret med platsernas fördelande är bäst i tillfalle att visa ein urskilning och fina takt, sin mjukhet i ryggen för allt som kän kellag förnämt, sitt djupa studium f etatskalendern, hvilka egenskaper och insigter alltid ; unna I rekommenderande, om icke annat någon gång vid de årliga stjernfallen. : Men är förhållandet verkligen sådant? Ja, uti en församling, hvare fölkmän d