Aftonbladet – 26 februari 1864, sida 2

Erig eiler fred. (Ur norska Morgenbladet.) Hvem vill icke helst hafva fred? Hvem medgifver icke, att krig är en stor olycka, stor alltid och öfverallt, men i dubbelt mått för ett litet och fattigt folk, som sträfvar härdt för att förvärfva sitt dagliga bröd och icke har många skilling att undvara eller många man att mistar Och tror någon, att de, som hos oss ropa på krig, göra det derföre att de älska krig, eller att de äro lättsinnigare än andra, så att de icke tänka på hvad följderna blifva, eiler ett de hafva härdare hjertan än avdra, så att de sakna känsla för nästans nöd? Sannerligen äro icke de flesta af dem lika varma fredsvänner eom hvilken som helst af motståndarne och vill mer än gerna gåispann med Elihu Burrit; de hafva likaväl som motständarne silt fädernesland kärt och förstå att det skall komma att lida. Men det gifves fall i hvarje nations lif, då krig är att föredraga framför fred och då det är mer lättsinnigt och dåraktigt och mer känslolöst att hälla på freden än att taga emot kriget. Ett sådant fall är förhanden när en främmande makt vill taga något af det land, som hörer nationen till, eiler botar att kränka dess sjelfständighet och nationella oberoende, Gällde det än blott en liten obetydlig jordremsa, står dock pationen upp säsom en man och försvarar denna remsa såvidt den förmår, och den, eom tillstyrker något annat, stämplas såsom en ömkrygg, såframt han undgår ett ännu värre namn. Det sättes icke ifråga huru mycketjordremsan är värd, och om det, ifall ordentlig afräkniog verkställes, lönar sig att väga lif och penningar för densamma. Det sättes icke heller ifråga huravida det efter mensklig beräkning är utsigt till att lyckas i försvaret, eller om man icke genom att försvara denna jordlapp kommer att förlora både den och mera till. Man handlar så däraktigt och lättsinnigt eom möjligt, och dock äro alla ense derom, att man skulle bandla ännu dåraktigere och lättsinnigare om man icke pröfrvade krigslyckan. — — Ett sådant fall, då krig är att föredraga framför fred, kan äfven vara förhanden då en grannstat och dess sjelfständighet och nationella oberoende hotas af främmande makt, Grannskap alstrar i alimänhet och isynnerhet mellan emå stater, som icke hvar för sig hafva särdeles öfverflödiga medel till sjelfständigt bestånd, gemensamhet i intressen och en närmare förbindelse samt skapar derigeoom en anledning och en förbindelse till ömsesidigt beskydd, Det är icke likgiltigt för ett folk, och allraminst lör ett litet folx, bvem det har till granne . och huru det bär sig för denne granne. Det är tvärtom för detsamma af största vigt, att en granne, på hvars vänskapliga sinnelag det kon förlita sig, och från hvars sida det cke har att befera eröfringsplaner eller poitisk påtryckning, lemnas ostörd och okränkt,