Aftonbladet – 26 februari 1864, sida 2

PM YA VV 0 VR sönderslitna eller förskiograde och gingo förlorade, hvilket förklarar hvarföre åtskilliga blad ej med den sista kuriren fingo några nyheter från expeditionskåren. Emellertid hafva några bref, deribland ett från RÅ — ja hela menniskoslägtets förädlande kraft, itrade först skall upphöra det nu grasserande olycksa la oenrnaandaot aftar olanhalisga wilagaladanda öfverbefälhafvaren, kunnat hopsamlas och expedieras till Mexiko och Frankrike. — Rörande löjtnant Bergenstråhles död har chefen för landsförsvarsdepartementet från en vid mexikarska armån anställd officer från Finland emottsgit följande skrifvelse, som P. T. i går meddelar: Mexiko den 6 Januari 1864. Välborne hr general! En sorglig tilldragelse föranleder mig att för några ögonblick upptaga generalens dyrbara tid. Löjtnanten vid K. Andra litgardet, Bergenstråhle, har stupat eller, rättare sagdt, blifvit mördad, och löjtnant Ericson är svårt sårad. Herr generalen kommer naturligtvis att på officiel väg få underrättelse derom, men jag har trott, att för den fallne vännens familj det vore en vemodig tröst att närmare känna alla detaljer, och som jag ej känner dess adress. vågar jag besvära hr generalen med en bön att på detta vis få kunskap derom. Bergenstråhle hade lemnat 1:a zuavregementet för att blifva anställd såsom adjutant hos general-en chef Bazaine. I denna egenskap började han kampanjen i det inre af landet. Vi skildes den 22 November i Acambaro, han för att följa general Bazaine, jag general Marquez. Flera gånger under den tid, vi voro tillsammans, hade jag ört honom yttra den varma önskan, att snart få återse fäderneglandet, från hvilket han varit skild alltsedan början af 1860, då vi första gången träffades vid slutet af spanska expeditionen i Afrika, Men isynnerhet denna sista gång vid afskedet tycktes mig denna önskan stegrad, men ödet hade beslutit annorlunda. Jag trodde honom ännu qvar vid gener:l Bazaines stab, då jag, hitskickad af general Marquez för särskilda uppdrag, träffades af den sorgliga underrättelsen, att den diligens, i hvilken han och Ericson ämnade återvända till Mexiko från Anvetaro, för att troligen fortsätta resan hem, blifvit öfverfallen af ett guerillaband d. 2 Januari. I diligensen befunno sig, utom dessa bäda, 8 franska soldater, som skulle föreställa eskort, general Bazaines kurir, ochinågra enskilda, bland dem fruntimmer. Vid Souz, 1, svensk mil från Arrayo Zarco, möttes diligensen af 12 man, som ville hejda den, men kusken slog på härstarne för att komma undan; i samma ögonblick såg han en annan stor styrka fiendtligt kavalleri, som afskar vägen. Chefen för bandet uppmanade passagerarne att gifva sig, hvarpå Berzenstråhle svarade: jamais! och kommenderade Spied-å-terre åt eskorten. Försvaret var hjeltemodigt, men utgången af en strid mellan 10 och öfver 200 kunde ej vara tvifvelaktig. Efter att hafva utskjutit alla sina patroner, fortsatte Bergenstråhle striden med sabeln i hand, då han träffades af en kula i pannan och föll, för att aldrig mera uppstå. Encson lemnades som död å slagfältet och blef upptagen af en fransk koJonn, som passerade några timmar sednare; han har ena armen krossad iaf en kula och lett lansstygn i högra sidan; fem af soldaterna dödades, trenne sårades dödligt och en bortsläpades fången. Han föll, mer än 1000 mil aflägsnad från sin fädernejord. — Frid vare öfver hans stoft! Hans grafskritt är Tegners bekanta ord: 4Ej en mot sju, — det vore ringa, Nej en mot tjugo flög hans klinga. Sverge och svenska hären kunna vara stolta över en sådan bragd, och se att dess unga söner hedra dess gamla namn. Måtte glansen af hans sista ögonblick gifva någon, om ock sorglig, tröst åt hans familj och vänner. — Inom några dagar måste jag lemna Mexiko för att återvända till min post i Morelia; om jag innan dess får närmare underrätelser om Ericson, skall jag innesluta dem i samma bref. Det smärtar mig djupt, att så sorgliga tilldragelser gifva mig den hedern att teckna mig Herr generalens ödmjukaste tjenare C. W. Becker. Kapten, adjutant hos general Marquez. I sammanhang härmed kan nämnes, att enligt ett annat till Landsförsvarsdepartementet ingånget bref, löjtnant Ericson ännu den 9 Jan., kl. 6 e m., var vid lif. OmRmmMA FÖL BM ARA OO —— HA MID Ft AD KK kn fr rr FR VA RA RR DA kr RA rr KA FA — KR KR fr DA MV PA VR Jr Jörg mA KA — Kommerskollegium bar meddelat H. B. Girard i Paris patent under 8 års tid å af honom uppfunnet sätt att, medelst användande af syre i förening med väte, erhållna af vattens upp: lösning i dess enkla beståndsdelar, medelst för bränning af syre och väte, åstadkomma app värmning af alla slags industriella och enskilda apparater; åt handlanderna H. A., E. J. och E. A. Hovelacque samt litteratören A. Perrin under 6 års tid å af dem uppfunna renslar för militärer och resande; åt M. A. Cajanus under 5 års tid å en af honom inventerad konstruktion af skarpa patroner, samt åt C.Schiele under 8 års tid å af honom framställda förbättringar å turbiner. ——— — Man läser i Upsala-Posten: Den konsert, som förlidne lördag gafs för samlandet af medel till en minnesvård på Heffners graf, lemnade ett nytt vittnesbörd om de vackra resurser Upsala eger för åstadkommandet af sångoch musikfester. Bland de kompositioner af Haeffner, som utfördes, fjorde utan tvifvel den väldiga sången: Låt dina portar upp! det djupaste och mest gripande intrycket. Utom hvad rogrammet lofvade hade pu: bliken nöjet att a öra docenten Nyblom utföra sångerna Ljus och Värme, orden af Silfverstolpe, musiken af Josephson, samt Grindgossen, af sångaren sjelf; hvarjemte, sedan rogrammets sista stycke: Der er et yndigt and blifvit sjunget, stadentsången uppstämde och under stigande hänförelse, som elektriskt meddelade sig åt hela massan af åhörare, utförde sången: Hur länge skall i Norden Den döda fred bestå? Skall snart ej höras orden: I gossar blå, gån på! hvarefter ett af dånande hurrarop beledsagadt lefve för Danmark höjdes. Omkring 420 personer, deribland kapellet och sångarne inberäknade, bivistade konserten. DE kn pr AR ft -— JA rr en mm MM NN AA — I Grenna Tidning läses: Förlidne måndag afled härstädes fru öfverstelöjtnantskan E. von Warnstedt, född Eneström. Denna ädla qvinna, lifvad af ett sannt religiöst nit, ifrade för sina medmenniskors andliga och timliga väl, sökte ej såsom våra vanliga pietister verka genom konventiklar i särskildt uppbyggda missionshus. Nej, genom besök hos den nödlidande och vid sjuksängen meddelade hon tröst och hjelnr, så i andli.t som lekamligt hänseende. Inseende att qvinnan utgör familjens, hon för unga qvinnors upplostran. Till den ändan inrättade hon härstädes en skola för fattiga flickor, der undervisning äfven lemnades i handaslöjder. Genom att vinna andras deltagande för den goda saken, har hon haft den glädjen finna skolans framtid betryggad. — Måtte alltmera den iden vinna framgång, att qvinnan är skapad ej blott för familjen och köket eller paradrummen! Intresse för och deltagande uti tidens brännande frågor, slägtets förädling och det andliga lifvets förkofran, bör innebo och visa sig äfven hos hvarje qvinna; då