Aftonbladet – 25 februari 1864, sida 3

UC via FblIg UCIUlaNIUle I Berlin börjar det första glädjeruset efter Dannevirkes utrymmande att lägga sig. Man är barmsen öfver att inga nya segerbulletiner ingå från krigsskådeplatsen, och man begynner kritisera den preussiske befälhafvarens tillgöranden. Underrättelsen om inmarschen i Jutland skall väl för några dagar lugna stämningen; men då allmänheten nu en gång kommit in på tadlets område, skall den bli allt svårare att tillfredsställa. Då hela danska armen vid Dannevirke ej kunde l tagas tillfånga, hade man åtminstone väntat att besättningen i det afskilda Frederiksstad skulle kunnat tagas. I militära uppsatser och artiklar klandrar man med harm den uraktlåtenhet, som man i detta fall anser befäl1 hafvarne hafva låtit komma sig till last. En anonym tysk militärförfattare klandrar skarpt, att man inom de ledande kretsarne i Berlin gjort den felaktiga slutsatsen, att den danska armorganisationen skulle stå på en låg grad, dess 22 fredsbataljoner genom reservernas inkallande dubleras till 44 bataljoner, hvarigenom deras krigsduglighet skulle vara betydligt förminskad och de således blott kanna göra ett svagt motstånd. Denna ofta utbasunerade spådom har ej gått i fullbordan. De danska trupperna ha öfverallt och städse kämpat med mod och ibållighet, samt bevarat sin taktiska sammanhållning i alla fäktningar. . Kriget, och ännu mera fruktan för dess närmaste följder, verka i allmänhet förlamande på Preussens handel och industri. Det går ingen dag till ända, utan attiBerlin större eller mindre affärsföretag ramlaj. omkull, Soch4, skrifver en berlinkorrespondent, vi ha likväl ännu icke haft någon egentlig finansiel eller kommersiel katastrof, hvilken dock är oundviklig, om kriget blott skulle fortvara några månader. Af stora falliter bar hittills blott inträffat en. En stor maskinfabrik i Landsberg har nemligen stoppat med nära 50,000 thalers passiva. En bärvarande fabrik af samma slag har till följd deraf äfvenledes stoppat. Feedrelandet innehåller en längre skarp artikel, hvari bladet bittert klandrar England, och visar en harm som är follt berättigad och säkerligen utgör ett troget uttryck för den nuvarande stämningen inom Danmerk. I slutet af nämnda uppsats heter det: Då ärade, kloka och försigtiga medborgare säga 0s8 att den engelska regeringens beteende mot Danmark visserligen är trolöst och skamligt, men att det engelska folket är oskyldigt häri, så tillåta vi oss svara, att detta är osannt. Det finnes intetlandiveriden, der folket är mera ansvarigt för sin regerings begekaftenhet och uppförande än i England. Om den allmänna meningen i England fördömde grefve Russells och vis-1 count Palmerstons politik gent emot Danmark som feg, jemmerlig och ovärdig ett etort land, så skulle dessa herrar icke länge hafva säte inom Englands regering. Nej, med allt möjligt erkännande af och tacksamhet mot enskilda medlemmar af parlamentet, t. ex. grefve Grey och hr Fitzgerald, hvilka fördömt sin regerings politik nästan lika hårdt, som vi fördöma den härstädes, med allt uppskattande af de uttalanden inom pressen, som skett i denna riktning, är dock sanna förhållandet det, att engelska folket är fullkomligt likgiltigt för hvilkendera som har rätt, Danmark elier Tyskland, fullkom ligt känslolöst för det äldsta af dess moder1 länders öde, och blott fäster ett enda intresse vid kriget mellan oss och Tyskland, nemligen att det så snert som möjligt mätte upphöra att skada Englands handel. Danmark är en för liten kund att kunna intressera Englands krämare och fabrikanter; det är icke, såeom vi här så gerna inbilla oss, af någon stor betydelse för Europas jemvigt, om Danmark består eller går under; och det engelska folket är alltför blaseradt materielt att bry sig om den nationala slägtskap, som binder det vid oss, eller om eit helt och enigt Norden, som rkulle kunna få en stor betydelse i framtidens historia. Fred till hvad pris som helst, fred för de kära penvingarnes skull — det är i våra dager det i sina egna tankar så stolta Englands stolta lösen. Men vi, som äro nära att bli blodsoffer för freden, hvilken låter omsätta sig i sterling, vi må väl nu ha rätt att erinpra 0s8 ropet från vår barndom och ungdom: 4trolösa Albion, Sförrädiska Enogland, vi må väl ha lof att säga br August Paget (Englands gesandt i Köpenhamn), att han bär representerar den af de vänskapliga makterna, som Danmark är skyldigt minsta tillit och aktoing; vi må väl ha lot att uppmana våra medborgare att sy skjortor åt våra sårade af de engelska flaggor, som de skaffade sig till Alexandras bröllop, ty de kunna endast vanpryda danska hus; vi må väl ba lof att tillsvidare hysa lika vänliga känslor mot den som alltid var redo att bekbinda oss för slagtningen, som den, hvilken svänger yxan. Befästningarne vid Dyppel. Börsenhalle lemnar följande beskrifning öfver dessa: Mellan Aabenraa-bugten i norr och Flensborgsfjorden i söder Jigge: en halfö, som kallas Sundeved och som 1848—49 var skådeplatsen för blodiga strider. Ett par smärre fjordar skära in i denna halfö, nemligen Nybbelnoer och Venningbond, begge afskärande den mindre halfön Broager från den större (Sundeved). Den vigtiga ön Alsligger öster om Sundeved, deritrån skild genom Alsfjorden och Alssundet. Norra delen af farvattnet — Alsfjorden — är 1, svensk mil lång och öfverhufvud Y, mil bred; djupet omvexlar mellan 3 och 18 famnar. Mellersta delen består af det smala, 1 mil långa och 5—8 famnar djupa Alssundet; södra delen af den 9—14 famnar djupa viken Venningbond. Hela det vämnda fervattnet är ej blott ganska djupt och tillgängligt för de största skepp, utan äfven rent och på en stor del, men isynnerhet i Alssundet och Venniogbond, segelbart ända intill stränderna. På smalaste stället, vid Sönderborg, är Alssundet blott 350 steg bredt — ett ondt oevärshåll — och inoenstädes