Aftonbladet – 25 februari 1864, sida 1

VINCENZO. ROMAN I TVENNE DELAR Av GIOVANNI RUFFINL (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) i — Vincenzo gick till Chambery för att fullborda sin obehagliga uppgift att underrätta intendenten om sitt afsked från platsen. Detta möte var mera påkostaunde för hans känsla. än man gerna kan föreställa sig. Han ätervände till sin vanliva middagstimme, som var i det närmaste förbi då ett bud kom med en telegrafdepesch. Den var adresserad till Vincenzo och affattad i följande ordalag: SÄr ni galen! Vill ni kasta bort en så lofvande framtid? Tänk ännu en gång elter. Jag har qvarhållit ert bref till ministern och skall behålla det ända till dess jag åter får höra af er. Onofrio.4 Den stapkars unge mannen var ej beredd på detta, Att, då han trodde allt vara öfverstöndet och förbi, få denna utsigt till räddning öppnad för sig, att ännu en gång behöfva genomgå den hjertslitande operpgtionen att tillstänga efter sig, den ena efter des andra, alla sina förhoppningars dörrar — detta var verkligen en bra grym pröfning! Ett töcken lade sig öfver hans ögon, och hans händer skälfde likasom af slag, då han räckte telegrammet till sin hustru. O, att hon måtte lyda en ädel ingifvelse — att hon endast måtte säga: SLåt det bli som du vill, Vincenzo iu Ack, huru skulle han icke trycka henne till sitt hjerta, och tacka och välsigaa henne, och gråta af clädje vid hennes fötter. Det DH Så A. B. nr 12-17, 19-34, 36 -41, 43-45.