Aftonbladet – 25 februari 1864, sida 1

syntes så naturligt att hon skulle ge vika? han längtade så innerligt att hon skulle göra det, att han för ett ögonblick verkligen började tro att hon ämnade göra det. Rosa genomögnade hastigt papperet, och en min af obehaglig öfverraskuing visade sig genast på hennes ansigte; då bon lemnade honom brefvet tillbaka, frågade hon honom : Nå, hvad tänker du svara 74 tHvad du önskart, svarade Vincenzo med bäfvande stämma. Sedan du skrifvit så som du gjort till pappa, sade Rosa, kan jag verkligen inte se huru du skall kunna draga dig tillbaka. Vincenzo kände sitt hjerta likasom stelna till is. ePu har rätt, sade han; jag skall genast gå till Ghambery och tolegrafera till Turin. : Några få timmar derefter erhöll Onofrio följande svar: Jag är inte galen, ehura jag är tvungen git handla så som om jag vore det. Tack för er godhet, men låt mia afskedsansökan ha sin gång. Jag skall förklara mig munotligen. Vineenzo.s Denna natt var det ursinnig grät och taodagnisslan uti det lilla arbetsrummet i Rosenlund. Ånndu trettiosex tiunmar, och en ministegsiel depesch anlände. 4Er ansökan om afsked från er lats såsom OÖonaigliere vid intendenzan i Chambery, daterad den 16 Maj, är bevijad.4 Detta, jemte ministerns underskrift, var bela ionehället. Fåordighejten i meddelandet talade hela volymer. Vincenpzo hade för alltid förverkat ministerneg gunst. Det återsto nu intet att göra, utom att itsga afsked och resa. Afskedstagandet är I altid en dösheglig sak, och så mycket mera