Aftonbladet – 23 februari 1864, sida 2

m den pian cheten Itör Iingemörkaren ramställt i afseende på stängsellinierna vid Waxholm, äfvensom om vårt landtförsvar, wvarföre vi i en följande artikel skola till letta ämne återkomma. — Engelska bladet Manchester Guardian har rån sin Londonkorrespondent, hvars relatioer med lord Palmerston är en känd sak, nyligen emottagit en skrifvelse, som vi här sammandrag meddela. De som påstå och vilja öfvertyga andra om, att utsigterna till en fredlig lösning af len dansk-tyska frågan ljusnat på grund af Jannevirkes utrymmande och danska armåns återtåg, befinna sig uti en med hvarje jeg allt mer besvärad ställning. I trots af len lifliga fredslust, som jag förmodar vara ådande hos majoriteten af våra lagstiftare, can jag dock tydligen skönja utvecklingen f denna kraftfulla och förtrytsamma känsla, som alltid väckes hos engelska national sarakteren vid ett dylikt upprörande väld ;mot den svagare. Och om denna känsla ir tydligt förnimbar inom den parlamentaiska och oficiella verlden, så måste den vara vida starkare utom denuas område; och sakförarne för en fred för hvilket pris som helst torde inom kort få ganska svårt tt stäfja denna känsla eller hålla stånd emot densamma. Oro och ängslan åro för ögonblicket den nest rådande känslan i förening mel en lunkel, tryckande aning, att vi innan kort sjelfva kunna med eller emot vår vilja bli nödsakade att vidtaga dessa ytterliga mått och steg, hvilka regeringen hittills användt hela sin energi att förekomma eller afvända. Ingen synes numera tro, att någon förhoppning om fred kan på allvar hemtas från den depesch, bvari Österrike och Preussen påstå sig vilja förklara sin ställning till 1852 års traktat. Och ehuruväl lord Palmerston diplomatiskt yttrat sig vilja anse berörde depesch såsom ett erkännande af traktatens förbindelser, så synas alla dock benägna att betrakta detta yttrande endast såsom en of iciel förklaring, men ingalunda såsom utrycket af lordens verkliga tanke. Med ett ord sagdt, opinionens puls slår nu efter allt vad jag kan märka med lika mycken retighet som oro; och hela verlden synes beedd på en förklaring, tydligare än den vi ittills erhållit öfver regeringens afsigter i afseende på händelsernas gång sådan den i detta ögonblick gestaltar sig i Slesvig. Jag efarar, att vi snart komma att bortryckas åt ett håll, som icke är fredens, och msn r ej mer än en röst i fråga om att uttala rkastelsedomen öfver Preussens och Österrikes beteende. Man har talat om inflytel ser från hofvets sida. Men jag är förvissad om, att, hvilka H. M:ts enskilda opinioner in må vara, ingenting från högstdensammas ida skelt som varit oförenligt med hennes tällning betraktad från strängt konstitutiorel synpunkt.?