Aftonbladet – 23 februari 1864, sida 2

bör inte göras till ett föremål för experimenter. Mitt samvete säger nej. Ditt samvete! ditt samvete!4 ropade Roza i häftig ton. Säg snarare din envis het i synder, eom skyggar tillbaka från botemedlet. Då man hör dig tala, min söta Rosat, eade Vincenzo i sårad ton, skulle man kunna tro att din man är den svartaste syndare, gom vandrar på jorden. Ah nej, det är du visst inte; tänk inte på hvad jag sade. Jeg vet att du inte är det; men äfven den rättfärdige syndar sju gånger om dagen, och det skulle vara en sådan tröst för mig att veta, och veta det från ett så heligt Häll, att du är stadd på den rätta vägen.4 En sådan tröst hoppas jag att du skall kunna få från ett lika tillförlitligt håll. Jag lofvar dig att jak innan jag begår nattvarden skall föra till dig min biktfar — en from och upplyst man — så alt du kan få höra af honom om jag är vid en sinnesförfattning som lämpar sig för en så helig handling.4 Ja, men huru kan jag vara säker derpå, när det kommer från en annan — från en person som jag inte känner? Tänk om du skulle på ett ovärdigt sätt begå den heliga nvattvarden! Du har då oåterkalleligen beslutit at göra mig galen!4 utbrast Vincenzo, i det an sprang upp med en åtbörd af förtvitlad otålighet. Han gick med häftiga steg till andra ändan af rummet och lutade sitt hofvud mot fönstret. Månen lyste med klar, försmältande glans; han märkte det icke. Hela hans kropp skälfde ef stridiga rörelser, Han stod med hufvudet en stund lutadt mot den kalla rutan; derpå vände han sig om, blek