Aftonbladet – 23 februari 1864, sida 2

Vincenzo bleknade,som om han hade fått ett stygn genom hjertat; han anade genast att hans hustrus sednaste mildhet och vänlighet endast hade varit en del afen på för. hand uppgjord plan. Det gör mig ondt att behöfva neka dig det, sade Vincenzo; Cmen jag hyser en fördom mot pater Zacharie. Ah! utropade Rosa. Ja, fortfor han, en fördom, som utesluter just det som fordras för en god bikt — ett fullkomligt förtroende och en fullkomlig öppenhet från den biktandes sida. Men hvarför kan du då inte hysa förtroende till honom?4 frågad: Rosa i bed jande ton. Derför att jag, med rätt eller orätt, be trakter honom såsom en partiman, som derför enligt all sannolikhetskulle ställa mig ill ansvar, inte blott för mina synder, utan äfven för mina politiska åsigter. eNå, men antag att han skulle göra det, så kan du ju försvara dina åsigter.4 Ja, och förvandla biktstolen till arenan för en politisk strid. Att motsäga och dis: putera inverkar i hög grad skadligt på den inskränkta andliga undergifvenhet, eom en biktaode bör lägga för sin biktfaders fötter.4 Men huru kao du då veta att pater Zacharie skulle inleda dig i en strid?4 4Jag säger inte att jag vet det; jag bar endast mina misstankar derom, och derför nåller jag mig undan. Pater Zacharie är väl inte den enda ran, åt hvilken himlen rifvit makt att lösa och binda? Nej, det är visst sannt; men han är en nan med mer än vanlig fromhet och lärlom. En hvar medger det. Hvarför skulle let vara ett så svårt offer för dig ett gå ill honom? 4 Bikten, min vän, är ett sakrament och