förbereda samma öde, som inom kort drab bade Polen; då kom den af Gustaf III ut förda ärorika statshväinipg emellan, hvil ken räddade vårt oberoende, samma år di Polens första delning företogs. Det har sagts att Preussens och Rysslands monarker 1774 inledde underhandlingar om äfven Sverge: första delning4, hvilken åt Ryssland skull skänka Finland och ät Preussen det välbe lägna svenska Pomern. Historiska vittnes börd gifva vid banden, att underrättelsen om den revolution, som ryckte Sverge upp ur dess vanmakt. mottogs med förbittring i Pe. tersburg och Berlin, och att krig hotade at utbryta, hvilket dock genom Gustaf Iil:s kraftfulla hållning samt Frankrikes och Englands bemedling afböjdes. Rysslands och Preussens fördel fordrade att vidmakthålla den förlamade avarkien i Sverge. Natur: ligtvis måste de således anse sina intressen hotade genom den af Gustaf Ill utförda revolutionen. Dess betydelse uttalades tydligt af en i sin tids skamligaste politiska förehafvanden — planerna till Polens delning och den anarkiska oredans vidmakthållande i Sverge — djupt invigd man, nemligen prine Henrik af Preussen, med de orden: Smed sitt nuvarande regeringssätt (1772 års rege rivgstorm) och tio års fred kan Sverge blitva en ölvervägande makt. Hvilken sanniog det yttrandet innebar, visar bäst det kraftfulla och ärorika sätt, hvarpå Sverge, ehuru hämmadt af förrädiska anläggningar, bestod 1788—1790 årens krig mot Ryssland, af hvilket det 50 är förut måst med afträdelser köpa en skymflig fred. Vi hafva erinrat om dessa förhållanden, för att visa att Ryssland, om det söker omintetgöra en stor politisk reform i vårt land, eudast följer sin gamla, på mycket goda skäl grundade taktik. En reform förestår i vårt land, hvilken — så hoppas vi, så frukta våra fiender — skall betydligt sprida intresset för allmänna angelägenheter och stärka nationalandan, i det den ökar kretsen af de politiskt berättigade; som skall fylla klyftan mellan privilegierade och oprivilegierade och dermed göra slut på feåväl de förres egennyttiga maktlystrad, som de sednares atund och misstro, som skall sätta nya och lediga former i stället för de föråldrade och hämmande, dem nutiden växt ur; som skall — för att låna hr justitieministerns ord — åvägebringa en nationalrepresentstion, den der utgör ett sannt uttryck af tänkesättet hos majoriteten af den politiskt tänkande delen af nationen och bättre än den nuvarande, förmedlar en lefvande vexelverkan mellan styrelse och folk4. Att ett sådant resultat måste vara vår östra granne i hög grad vidrigt, är klart af tvenne skäl. Dels måste Ryssland betrakta såsom en fara! för sina intressen allt, som syftar att medelbart eller omedelbart höja Sverges ytire maktställning och politiska betydenhet. Dels måste det frukta som pesten hvarje inflytelse på eina undereåter af de liberala id ernas tillämpning i andra länder. Det kan ej helt och hållet utestänga det emittande exemplet från en närbelägen stat, som oupphörligt skrider allt längre framåt på den potiska frihetens bana; det är så mycket mer omöjligt, som Finland, hvilket synes skola i sin ordning upplefva samma utveckling som Sverge geedan 1809 genomgått, bildar en öfvergånpgsbrygga, på hvilken de vesteuropei eka frihetsgrundsatserna kunna framtränga mot öster. Af dessa båda skäl måste det vara Ryssland kärt att omintetgöra den re form, vid hvilken Sverges folk fäster eå stora förhoppningar. Detta ligger i eakens natur och är ej någon, den ryska politikea allena förbehållen, hemlighet. Habsburgorne käppa konsten lika bra — och hafva begagoat henne för att hålla Italien splittradt och vanomäktigt. Den 12 Juni 1815 afslöt österrikiska hofvet med konuvg Ferdinand af Neapel en hemlig traktat, hvarigenom den sednare förpligtades att ej i sina länder införa ett styrelsesätt, det der stode i strid med den gamla monarkiska författningen eller med de af kejsaren i Lombardiet följda grundsatsert, Likartade fördrag med staterna i mellersta Italien följde der, å — Och hvsd ver det om slutligen gjorde det lilia Piemont till hela Italiens medelpunkt och ledstjerna och som lade grunden till den kraft, hvilken bröt det österrikiska herraväldet, om ej Piemonts ria författning. I nästföljande uppsats komma vi till den rågan, i hvilket förhållande det nuvarande lanska kriget står till representationsreformen och farhågorna för dess motarbetande rån rysk sida. Underrättelser från DanmarE, Ett intressant uttalande rörande Dannevirkepositionens uppgifvande är en uppsats ef let första regementets tappre och insigtsike chef, öfverstlöjtnant Beck (fordom stabsshef hos generul Rye och författare till ett). örträffligt arbete om Ryes berömda ätertårl.