Aftonbladet – 22 februari 1864, sida 2

VINCENZO. ) ROMAN I TVENNE DELAR AR GIOVANNI RUFFINL (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Det var änvu tidigt på aftonen; klockan sar ännu ej åtta slagen; Vincenzo beslöt lerför att egna två eller tre timmar åt sin favoritsysseleättning. Det dröjde någon tid nonan han kunde gripa sig en med sitt vaniga nit och iatresse; men slutligen gjorde han det. Den första afdelsingen af hans rapport. hade skickats till Turin i slutet af Januari; den andra och sista delen, med hvilken han nu var sysselsatt, egnades å: undersökaingen af de åtgärder, genom hvilka der allmänna missnöjet bäst skulle kunna hämmas. Att framdraga de praktiska mått och steg som skulle kunna frambringa detta öoskvärda syfte var något som tog alla den unge politikernas kratter i anspråk; sjelfva känslan af det svåra deruti gaf en ytterli gare krydda åt arbetet. Vincenzo trodde sig, med rätt eller orätt, hafva hittat på en plan, som skulle iörsora Savoyens anspråk och intressen med Piemonts. Fördjupsdisina spekulat oner, hade Vincenzo för några tim mar helt och hållet förgätit den yttre verlden, i ven sin eld, som för länge sedan var alldeles utslocknad. Plötsligi öppnades dörren, och på tröskeln stod Rosa, klädd i hvit natt drägt, med ett ansigte lika hvitt som hennes drägt, och med ögon som brunno af en 3) Se A. B. n:ri--17, 19—34 och 36 41.