Aftonbladet – 22 februari 1864, sida 2

insten 200.000 mark kurant, således omkring 50,000 rdr rmt, vid sednaste dragningen i Ham burg vunnits af tvenne handlande härstädes. — Det är väl, att åtminstone någon del af de belopp, som här i Sverge årligen förslösas på ut ländskt lotterispel, återkommer till landet. — Köpings Tidning meddelar nedanstående utdrag af ett enskildt bref från Transtrand i början af denna måuad, hvaraf ännu yt terligare bekräftas den stora nöd som råder i det öfre af Westerdalarne: o — — Här uppe bland fjellen är det bedröfligt, emedan hungersnöd råder. På försommaren förstördes säden betydligt af en ihållande torka, och sedan den något tagit upp sig. frös den flera gånger, isynnerhet den 16 Juli, då till och med snö föll och på mindre vattensamlingar !, tums is fanns. en natten tillintetgjordes landtmannens förhoppning om skörd, ty missväxten blef nästan total. I somliga byar: fingo de platt intet; högst få erhöllo någon po tates. De flesta hafva skördat föga annat än agnar, och många äro de, som i bokstaflig mening bafva intet annat att tillgå än litet mjölk. och somliga hafva ej ens detta. Arbetsförtjenster finnas här icke, och för att lätta de tunga bekymren för husfadren vandra många, unga och gamla, ut åt andra trakter att söka ett bröd, det de hemma ej kunna erhålla. Många skulle vara glada, om de utan bekymmer hade vattvälling, men det är ej så lätt att erhålla mjöl då penningar fattas och krediten hos köpmannen tagit slut. Fattigkassan räcker ej till att unders ödja alla, som behöfva hjelpas i denna brydsamma tid; och samma klagan är det i Lima. Månge äro de barn, som till följd af bristande tillgångar ej kunna besöka skolan. Mörkt ser det ut att kunna erhålla tillräckligt utsäde till våren då fattigdomen är så stor Mången grundad fruktan förspörjes ock, hurn man skall kunna föda sina kreatur till våren, då halmtilgången är så ringa eller nästan ingen. Den höga floden i höstas bortförde mån gen höhässja, hvitket i sin mån bidrager till eländets förökande och som är i bedröfligt till tagande för hvarje dag. Huru detta skall sluta för det arma folket, vet Gud allena. — Följande drag af presterlig fanatism berättar en insändare till Handelstidningen: Vi hafva nyligen i Handelstidningen läst ett exempel på en af dessa sorgliga prester, som, när det gällt a!lmogens bästa, sökt genom minst sagdt falska förklaringar afskräcka allmänheten från ett i sig sjelf vackert och nyttigt företag. Eu nytt exempel i enahanda riktning har i dessa dagar framträdt. Uui Skee socken har, såsom det redan skett inom flera andra socknar at länet, bildats en sparbank, hvilken, efter förut fattadt beslut. skulle, med pasto:s vederbörbga tillstånd, hål las öppen för insättningar alla söndagar, omedelbart efter gudstjensten. Att den högsinnade och allmänt aktade kontraktsprosten Traneus skulle lägga något hinder, när det var fråga om en sak, som angick allmänt väl och af så oskyldig beskaffenhet, hade naturligtvis aldrig be farats, hvadan med hans tillstånd kungörelse derom af komitens utsedda ordförande utfärdades förliden söndag. Alla de, som vid denna nyttiga inrättning fästat goda förhovpningar, blefvo icke litet förvånade, då tjenstförrättande redikanten, pastorsadjunkten Rosenius, efter kungörelsens uppläsande från predikstolen, lät densamma åtföljas af några för tillfället producerade bittra anmärkningar, som gingo derpå ut, att det vore mycket syndigt att sysselsätta sig med sådana saker om söndagen. samt att vär herre låter icke dem gå ostraffade, som vanhelga hans bud, samt till sist, att R. vore villig att närmare förklara sig, om någon droge i tvifvelsmål äktheten af hans nu framställda satser!!! Pastorsadjunkten Rosenius, hvilken fann det vara så fördömligt, om någon på söndagen försökte att medelst insättandet ar en sparpenning värna sig från en framtida nöd och fattigdom, fann det helt annorlunda när det gällde honom sjelf och när sparpenningen insattes: uti hans kassakista, hvilket ju tydligen bevisas deraf, att