SVARS YR poRUUGG, ULGTI ATT HGTRUUL VI BVait steg och störtade. Utefter vägen lågo döda hästar, hvilka artilleristerna bädo oss gifva nådestöten med bajonetten eller med ett skott... Kanoner utan anspånn stodo vid si dorna af vägen, hästarne hade släpat sig trötta och måste lemnas i sticket. Öfverbefälet hade i förväg skyndat sig till Flensborg med generalstaben för att få solva ut, så att man icke en gång kunde bestämma sig för att hellre uppoffra något af trossen (ofta tomma vagnar) genom att använda deras hästar till kanoneina eller åtminstone reqvirera hästar i byarne utmed vägen. ag vet ganska väl att den danska soldaten är tålmodig, men här öfverträftade han nästan sig sjelf; man hörde ingen klagan; han sträckte ut sig på den frusna marken och lät den yrande snön breda sitt täcke öfver honom, tills ban åter kommenderades upp för att fortsätta marschen ett par minuter och derefter åter lägga sig en stund. Huru många käcka gossar ha icke under dessa fasansfulla dödens timmar fått en knäck, efter bvilgen de aldrig skola repa sig! Men derpå tänkte de sannerligen icke, de talade blott om sina kära skansar, det förekom dem som en elsk dröm, att de de hade öfvergifvit dem utan strid, de önskade sig tillbaka i dem, ty i dem voro de säkra om segern. Men the Philisteer voro öfver oss. Så snart vi lemnade Slesvig, kommo alla vå derqvarnsvingar bullrande i gävog för att ge fienden signal, han förföljde oss och arrigregardet måste göra front för att hejda honom, Vid Oversö (Bilskov) ahföll 1:sta regementet (kö enhamnare) honom med bajo etten, österrikarne mottogo ötörfäradt angreppet och en af de, så ofta som omöjliga ansedda bajonettfäktningarne började. Af 1650 man återstod af regementet endast 700. Officerarne hade liksom under medeltidens strider sökt upp hvarandra och duellerat. Andtligen komme vi då till Flensborg; med sorg i hjertat och i anletsdragen stodo stadens borgersmän der för att emottaga oss, men på någon hvila var icke att länka. Vi måste ögonblickligen söder och vesterät för att försvara staden mot ett nattligt anfall. Våra nerver voro till den grad angripna att vi ordentligen sågo syner. : Nå gra sågo skenet af gevärsskott, andra stora framryckande koonner, andra präktiga slott; jag gaf mig sjelf till. att hålla ett osam manhängande samtal med nin fältvakt om vågra märkvärdiga möbler, som die till min förvåning -äg eller rättare trodde mig se på en upplöjd åker. ch i nattens mörker tågade vi äter tillbeka till Flensborg för avt till. fots afgå till Sönderborg. Kanonerna vid Bov hade dun: drat hela naten och lyckligtvis hinärat fenden att kringränna ors, så att vi passerade det farliga passet vid Kruså utan att angripas. Här och-sednare ett par milnärmare: Sönderboörg utbredde en delaf hären sig, liksom för att erbjuds ett slag; men tienden följde endast lugut efter. -: En kort rast 2 mil från Sönderborg och så åter framåt, arbetande. oss.i den starka snöyran fram mellan kanoner och trossvag nar. Ånötligen -vi trodde det knappast — uppnådde vi skeppsbron vid Sönderborg och ingvarterade oss dels på gatorna, dels i.de hus, hvilkas isvånare hade -nog men: niskokärlek att öppna för oss: det var. den 3: Februeri om morgonen. En del af hären afgick dågen derefter till Fredericia, iterstod.:n blef qvar för att försvara Dybböl. Den i Berlin utkommande Na HOas etag nnehäller ett bref från Rendsborg af den Februari, ur hvilket vi meduela följande ut: drag: Föälttåget i Slesvig är ingalunda slutadt. Deh plötsliga utrymningen af Dannevirkeställningen var för.den på afstånd stående något bländanie. Men i verkligheten är den långtifrån någon seer för de tyska:vapnen, snarare motsatsen. Den örsta känslan var i Halstein, att danskarnes återtåg var ett aftaladt.spel.. Detta tror jag alldeles icke. Tvärtom ha preussarne och östetrikarne på ett. mycket ödesdigeft sätt blifvit straffade af danskarne, ty det händer ej lätt, att en hel arme försvinner inför fienden, utan att denne märker något deraf. Man måste lägga märke ill, att det egentligen alls icke mer var fråga om att storma Dannevirke — enhvar visste, : att let ej kunde hållas — utan om danska ärmens illintetgörelse. Att danskarne försökte att Hälla tällningen var ett ofantligt militäriskt fel; var ett offer, som generalerna mot sin bättre öf vertygelse bragte den Köpenhamnska befolkninsen... Ställningens ohållbarhet mot en öfverlägen armå är längesedan erkänd af alla insigtsolla militärer i Danmark. Aut man låtit dam skarne undslippa är en stor otur. ErORnE mafva redan en gång förut, nemligen den April 1848, begått-samma fel, och de borde hå Iragit nytta af den då vunna erfarenbeten.Krijet är nu lika litet slut som år 1848-efter slaget rid Slesvig. Danskarne skola nu draga sig till vaka till sin verkligen fasta position, nemligen ill Als. Dannevirkes fästningsverk toro--ett syckelspel för att blända Europa. Als befäst ling är deremot af stor och allvarlig betydelse. Sätta danskarne sig fast der, så måste preusarne och österrikarne, om de vilja framrycka vidare mot norden, låta en helarmestå iSundeved. midtemot Als, på det danskarpe ej må debouchera och falla dem iryggen. Hafvu de allieade Dbetryggat sig mot Als och rycka vidare ram mot norr, så komma de i samma ofördeltkliga Sann som den, hvari daoskärne beunno sig vid Dannevirke. Då börjarlekemmelan Als och Fredericia, som vi redan känna från 848 och 1849. Med ett ord, man har i militäiskt hänseende intet vunnit i Slesvig så länge Us är i danskarnes händer. Denna ös besitting afgör i mistäriskt afseende hela Slesvigs esittning. Ställningen är ej ointaglig, men den rbjuder en svår uppgift. Nödvändigheten af ensammas lösning kan man tj betona tillräckigt högt. Med hvilka blickår mean för närvarande i jerlin betraktar Åugusetenborgaren, framgår! land annat af töljende utdrag ur ett brefj kän B. T:s korrespondet derstädes: Den olycklige Herzog Friedrich? h-r un jer förra veckaps blodiga dagar i allmäns etens ögon spelat en så ömklig roll, att ndast den mest oförskämda djerfnet hos en politiska partiiutrigen äoka hav hafva en fräckheten stt påminda öm honom ij etta ögonblick och att fordra det: nägoti fseende ekell tästas vid hans pretentioner om en marodör har ban smygt sig bak-j: tier truppernd, för att framträda öch låta ylla sig öfverallt der ingen fare fa SRA a ag