Aftonbladet – 20 februari 1864, sida 2

MRKETASEA Ah, prat! Alla verldens bestyr få inte hindra en att besöka sina vänner, ifall det inte finnes något annat skäl. Men saken är den, att du anser dig illa behandlad af min bustru. ; Nej, inte illa bebandlad?,; protesterade Ambrogio. SSiguors Candia är ett förträftligt frantimmer, men hon kan inte med mig och låter mig äfven märka det. Hvad har jag väl uoder sådana förhållanden att göra annat än att hålla mig borta7? Da borde göra någonting vida bättre; haf för min skull öfverseende med min hustrus vycker och kom och besök oss som vanligt. Hon har fått i sitt hufvud att det, som töreiggick. vid vår sista skärmytsling med kyrkoberden, skrämt bort honom frän, vårt hus; inde ire. Hm hyllar sig mera till sin kyrkoherde och hans mor, än jag skulle önska; men hvad kan jeg göra der åt? Men hvad jag vill be dig om är detta — kyrkoherden har lofvat oss att ännu en gång bevilja os8 nöjet sf sitt sällskap; jag skull förmå honom att bestämma altonen; vill du då komma och sammanträffa med honos?4 Ambrogio gaf sitt samtycke. i sTack skall du ha. Jag skall låta dig veta hvi:ken afton han bestämmer; och kom bara ihåg, min vänX, slöt Vincenzo, att du afbåller dig frånvallt hvad politiskt. heter Det är ingen möjlighet att kunna lefva i frid och ro i detta välsignade land, så frawt vi inte bannlysa politiken från våra samtal. ?Ha, ha! skrattade Ambrogio. -SHvad var det jag sade dig?. Jag gaf dig ett år, och 82 nu ejunger du min viss, fast knapst fyra mäsader äro förgångna. Fallen. för att stifta fred, giek Vincenzo direkte från Ambrogio till kyrkoherden, päminde honom om hans löfte, och sökte förmå honom att bestämma hvilken afton han ämnade ullbringa i Ruseolund Kyrkoherden gjorde sitt bästa för att parera angrepet; men efter ett käckt försvar måste, han slutligen gifva vika, och nämnde klockan sju på aftonen tvenne dagar derefter, Vin