Aftonbladet – 20 februari 1864, sida 2

Från denna afton tog Ambrogio för vana att besöka Vincenzo på hans embetsbyrå; bavs besök i Lunden blefvo. allt sällsyntare, medan kyrkoherdens helt och hållet upphörde. Vincenzo var icke ledsen för det. Den politiska och religiösa pertiandan blef allt mera het och bitrer öfverallt i trakten, så att det var förgäfves att hoppas att folk af motsatta opinioner skulle kunna samman träffa utan att råka i gräl med hvarandra. At skilliga orsaker, utom den hufvudsakliga och beständiga — vi mena den stormiga debatten i deputeradekzmmaren rörande den brännande frågan om klostren — många orsaker, säga vi, bidrogo till denna tiendtliga sinpesstämning. Först, för att gå i kronologisk ordning med frågorna, var det drottningens, Victor Emavuels makas död, eom följde strax efter enkedrottningens; knappast en vecka ätskilde dessa sorghga händelser, hvilka ef dem, som hade intresse vid att så göra, förklarades vara tecken till himmelens vrede, framkallad af det förhatliga lagförslaget Derasäst kom cirkuläret af den 22 Januari. i hvilket kyrkans öfverhufvud tadlade och föreömde den föreslagna lagen rörande klostren, och fordrade dess återtagande jemte återkallandet af alla lagar och förordningar som gjorde intrång uti den heliga stolens eller kyrkans myndighet, eller begränsade deras rättigbeter. Samtidigt med cirkulärets utfärdande uppstodo rykten om en förestå ende bannlysning. Biskoparne i Savoyen kommo tillsammans och afgåfvo en offentlig och häftig protest mot lagen. Den 26 i samma månad framlade Cavour för parlamentet allianstraktaten mellan Frankrike, England, Turkiet och Piemont, enligt hvil ken Piemont förband eig att skicka tjugo tusen man till Krim. Detta politiska mä sterdrag möttes både på denna och andra sidan Alperna af en häftig opposition. Åt gäfder, som medföra för landet en uppoftring af blod och penningar, äro sällan, om någonsin, populära. Sådeva voro de fakta, hvilka, skickligt