Aftonbladet – 18 februari 1864, sida 4

anförda, men dock utan direktionens förvållande föranledda klagomålen öfver meraberörde oljebelysning. Stockholm den 16 Februari 1864. Direktionen. — I sammanhang med meddelandet af generaltullstyrelsens skrifvelse till öfverståthållareembetet rörande t. f. kamreraren M Hollertz efterlysande, omtalar Dagligt Allehanda att i förgår förmiddag invid en brandvak nära intill Ragvaldsbro hittats en svart filthatt, innanför hvars svettrem låg ett pappersblad, hvarå fanns tecknadt orden: kamereraren Hollertz. — I går på aftonen inkom i juveleraren Pousettes butik vid Westerlånggatan en mansperson, hvilken begärde att få se på guldringar. Hr Pousettes dotter, som förestår försäljningen, framtog då en ask med ringar, hvaraf spekulanten profvade några; men lät derunder en ring oförmärkt — som han trodde — förirra sig nedien af rockfickorna. Mamsell Pousette varsnade likväl detta, hvarföre hon, då tjufven gjorde min af att förnya experimentet, förekom detsamma fjnom att rycka ringen ut handen på honom. on gick derefter utaoför disken för att återtaga den i fickan nedstoppade ringen; men härvid uppstod en brottning, som slutade såluuda, att tjufven lyckades undkomma med den stulna ringen, fagande flykten utför Gåsgränden ned till Stora Nygaan och sedan vidare omkring staden; dock blef han slutligen gripen af en sprutslagare vid namn Asplund. Vid förhöret i dag igenkändes tjufven vara f. d. klädesfabriksarbetaren Olof Anton Pålsson, förut straffad för andra resan stöld, äfvensom för förfalskning och öfvervåld mot poliskonstapel. Hans fasttagande hade tillgått sålunda att ofvannämde Asplund hade gått förbi hr Pousettes butik i detsamma Pålsson kom utspringande derifrån, hvarvid han hörde mamsell Pousette ropa: ng fast tjufven. Asplund eftersatte då Pålsson ned åt Stora Nygatan, der han begaf sig upp i huset n:r 18. Asplund beslöt då att vänta för att se om icke Pålsson skulle komma ut igen, hvilket också skedde ungefär fem minuter derefter, då Pålsson tog vägen uppför Kåkbrinken framåt Svenska prestgatan, gick derefter in på en källare en stund samt tog slutligen vägen öfver Tyska kyrkogården och vidare, under flera omvägar ned till Österlånggatan. Under hela denna länga promenad följde Asplund tjufven tätt i spåren till dess Asplund vid ankomsten till sistnämde gata träffade tvenne poliskonstaplar, hvilka han uppmanade att häkta. Pålsson. Vid då å honom anställd visitation påträffades likväl icke den stulna ringen hos honom. Pålsson nekade vid förhöret fräckt till stölden, under påstående att ett misstag å person var begånget; men mamsell Pousette förklarade med bestämdhet att, han vore samma person som tillgripit ringen. Åfven Asplund och en annan person, som till en början eftersatt Pålsson, men sedermera förlorat honom ur sigte, intygade att Pålsson kommit utspringande från juvelerarbutien. Målet remitterades härefter till rådhusrätten, hvarjemte Asplund för sitt förfarande tillerkändes en belöning af 3 rdr.